Återupplivad?

Okej,

Ett år har gått sedan senaste inlägget.
Sinnessjukt.
Kan väl kort sammanfatta året med att förra hösten var mörk och tung, livet sög ganska så hårt generellt. Våren började väl helt okej, jag var ganska glad över att jag började se slutet på sugigheten i mitt liv. Sen kom andra halvan på terminen som jag från början hade ett ganska stort hopp inför. Ett vik på 50% som biståndshandläggare och C-uppsats som innebar egna tider, det lät som ett drömscenario. Det var ganska skönt i början.
Ungefär i v 5 av 10 så bestämde sig dock LiU för att vålta ta våra sinnen genom att hitta på diverse djävulskaper för oss. MEN vi klarade det, efter mycket svett, sömnlöshet och tårar.
Sen kom sommaren, den tiden jag skulle använda till mig själv och gå ner i vikt. Didn't happen. Gick snarare upp i vikt.

Och nu, nu är jag inne på socionomprogrammets sista termin. Jag ska vara klar i januari.
I januari ska jag vara vuxen nog och förhoppningsvis har jag ett jobb att börja på. Jag ska bli en ansvarstagande människa och allt det där tråkiga som jag kopplar ihop med att vara vuxen. En jävligt konstig känsla, det är något som jag längtat efter men som jag nu nästan fasar över.

Samtidigt som all denna kaos pågår i min hjärna har jag bestämt mig för att #projectme som skulle genomförts under sommaren istället genomförs nu. På 16 veckor ska jag gå ner 16 kilo.
Idag gick jag in i v 5 och jag har hittills gått ner 6 kilo och gått upp ett...
Som om detta inte vore nog så börjar den där känslan från förra hösten att krypa sig på. Det kan bli en spännande period framöver....

Va?

Ja, fort går det.
Sommaren är över och jag är numera en gift kvinna.
Börjat ny termin, praktik under hela kommer inte hem förrän 18.30 om kvällarna :(

Åter till giftermålet. Till alla er som funderar och undrar - det blir ingen skillnad. I alla fall inte för oss. Det kan ju också vara för att vi snart bott ihop i 5 år... Vad vet jag? Hur som helst så känns det bra och precis likadant som vanligt.


Tjena!

Stormsteg

Snart är sommaren avklarad. Två veckor kvar att jobba och sen två veckor till the big event!

Jag är peppad!!

Sen är praktiken igång och då är det fulla muggar igen.

Tjena!

Slutet.

Japp, det är typ en vecka kvar av terminen. Så jädra skönt!

På måndag åker jag hem till mamma och pappa för att skriva tenta där. Passar på med lite studentfirande och firande av kusin som officiellt är tonåring nu!

Känner mig sjukt jävla gammal när kusinerna som var som små pluttar nyss börjar bli till egna självständiga individer. Men så är det, livet rullar på.

Planeringen för B- dagen är typ klar. Det är småfix som bordsdukning och sånt kvar. Längtar as hell! Snart är jag en "riktig" kvinna så att säga.

Och det där med förändringen... jo, den rullar också på. Har en del kvar men tror det "värsta" är över. Har nog lärt mig att tänka i andra banor lite smått, nu gäller det bara att jag ska ta tag i att göra de där sakerna för mig själv som jag kommit fram till att jag behöver. Men det kommer, det är inte så noga än.

Tja'rå!

Jobbar fortfarande på det.

Ja, det där med att jobba utifrån och in.

Jag jobbar på det men har upptäckt att det är väldigt lätt att skita i det och hamna i gamla spår - jobba utifrån och in.
Men jag tror att det är mycket som jag i alla fall har kommit till insikt med och som jag har blivit medveten om. Jag ska nu bara försöka få både mig själv och min omgivning att förstå hur de kan hjälpa mig.
Eller omgivning och omgivning, det är väl egentligen bara J som ska blandas in i detta eftersom mitt nuvarande jag mest går ut över honom.

En av de saker jag har kommit till insikt med är att jag är ganska så nöjd med mig själv egentligen. Det största problemet är väl egentligen bara hur jag uppför mig. Förtydligande: jag blir inte arg på konstiga saker men när jag blir arg blir jag onödigt arg. Det där med impulskontroll är väl egentligen det jag behöver jobba mest på. Jag behöver inte slänga i mig 3 chipspåsar för att jag känner mig värdelös utan kan vänta ut impulsen och cykla eller något annat istället.

Ja, det är på gång men skulle väl vara tråkigt om man redan var färdig. Har ju hela livet på mig att skrubba fram den där diamanten som döljer sig innanför all skit.

Hej hopp!

Nytt perspektiv.

Nya banor och nya sätt.

Jag ska börja sortera inuti först sen ska jag ta tag med det utanför.

För första gången ska jag testa inifrån och ut istället för utifrån och in. 

Tror att det kan vara ganska bra, jag tror ju att jag har koll på det mesta med mig själv och vad jag tycker och tänker. Men den senaste tiden har jag fått känslan av att jag borde kolla över det hela, det är något som inte stämmer eller alternativt saknas. 

Jag jobbar på det.

Tjena!

Ett brev.

Hej, Självdiciplin.
Jag vet att jag inte var så snäll när jag bad dig dra åt helvete.
Det var mitt fel, jag tar det.
Men det skulle vara en förvånansvärd lycka om du ville komma tillbaka in i mitt liv.

Tack på förhand.
Med vänliga hälsningar
/ Tjock, förvirrad, lat tjej.