Vuxen?

Ja, om inte annat så har jag tagit lite vuxenpoäng. Numera är man en förlovad kvinna.
Tjoho!

Tjoho

I tisdags fyllde min käre far 50 år. Vi (eller snarare jag) är så snitsiga så att vi åkte ner för att överraska honom. Så vid 7 på morgonen när det var dags för tårta och sång så dök vi upp. Älskade gubben blev jätteglad. Tur att man kan göra någon glad ibland.

Idag är det en vaken natt som gäller sen ska jag dansa imorgon och sen på lördagmorgon ska jag och J-man vandra ner till tågstationen och bege oss till Malmö och Klubb Pogo. Spännande!

Jo men visst

Nu är det så att jag har en plan för mitt liv. Jag gillar ju att blotta mitt liv...
Denna terminen är det jobb och plugg som gäller. 2:e april ska högskoleprovet skrivas om.
Till hösten börjar jag vägen till socionom. Vart vettefasen men någonstans blir det. Kanske en egen lägenhet, kan ju vara spännande att testa på det med.

Men så att säga...ja. Kaos.

Vet inte riktigt.

Ja, nu har det gått ett tag sen sist. Alla gör årskrönikor över året som gått och jag tycker inte att jag har NÅGOT att komma med.

Mitt år kan beskrivas med ett enda ord - förvirring.
Det började med osäker framtid pga tenta och om man fick fortsätta eller inte. En termin med plugg för att komma ikapp och allmänt chill därimellan.
Sen kom en av de bästa sommrarna sen 2007 - jobbmässigt.
Denna hösten började samma som året sen sket jag helt enkelt i min plan på att bli ssk, just wasen't meant to be. Ett jävla vel om vad jag vill bli, högst på listan var tågförare men sen var det massa "logiska" tester. Logik är inte att lösa talföljder eller se vilket mönster som kommer näst. Logik är att kunna fatta att jag inte ska gasa om det står en älgjävel på spårfanskapet. Sen var det lite mer förvirring om vad jag ska göra av mitt liv och allmän ångest. Sen vart det karriärvägledning och jag kom fram till att min framtid tillhör Socialtjänsten - socionom ska jag bli. Så nu är bara frågan om vad jag ska göra av den här terminen eftersom jag inte kan börja socionomutbildningen förräns hösten, förutsatt att jag kommer in. Men jag är ju bäst så jag kommer komma in.

Sen är det 3,5 år med plugg som gäller och allmänt bara awsomeness.

Nu är det bakpotatis som gäller...

Oh yeah!

Helgen var helt okej om man säger så. Nej, men den hamnar lätt i topp 3 i listan över årets bästa helger.
Börjar med en toppenfredag som slutar med att jag träffar folk som jag inte kommer ihåg dagen efter.
Lördagen spenderade jag döendes i sängen (eller över toaskålen) fram tills kl 16.00 då jag tog tag i mig själv och åt 2 skinkskivor och duschade. Mösade bort till Lovis och fick tro't eller ej i mig 2 bärs innan det var dags för att gå till Trappan.
Som sagt, kan vart den bästa helgen i år!

Efterdyningen är dock ont i halsen och rinnsnuvan from hell! Jag hör ingenting och min nacke vill inte vara med.

Min julöverraskning kan vara i fara. Jävla SJ, lika facinerande att de inte kan hantera återkommande saker som typ snö. Men hur som have, det blir nog bra till slut.

Jag längtar till Annandag jul och så längtar jag till Malmö. Jag tror nästan att jag längtar mer till Malmö än något annat. Jag kommer gråta, vara glad, vara full och träffa folk.

Dripp dropp, det var inte torrt.

BB, here I come!

Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Egentligen hur jävla tråkig kan en människa vara?

Jag bidrar inte till något på något sätt överhuvudtaget! Eller jo, min egen fetma är jag en ganska bra bidragsgivare till om vi ska vara ärliga.
Man tror att man är så rolig och intressant och att ens egen skitblogg skulle intressera någon. Men hur jävla naiv får man vara efter man fyllt 21? Tror jag verkligen att det är någon som bryr sig om att jag var nere på Svea Skeppet i lördags och spelade skivor och det faktiskt gick bra. Eller att jag varken vet ut eller in gällande min framtid?
När jag väl tänker efter så är jag lika intressant och värd att uppmärksammas som jag tycker att kungahuset är. Det är bara skit alltihopa, inte fan bryr jag mig om att kungen knullar runt eller dricker sprit eller lever ett liv inte så olik alla andra svenssons (bortsett mängden med pengar han har tillgång till).

Nej, nu ska jag fan söka in till Big Brother och bara äga skiten ur allt och alla och bli en D-kändis. Fy fan vilken framtid jag har framför mig, har jag riktigt tur kanske jag till och med blir en C-kändis!

Jag gliiiiider...

Nu är julgardinerna uppe. Nästa steg är att pynta på riktigt, ska få min karl att köpa julgran också men det är ju lite motigt med nya saker så det kan ta någon vecka eller så. Man får inte ha bråttom. Konstant med snö, det är trevligt fast inte lika trevligt som det skulle vara med snö som fortfarande är snö när det nuddar marken.

Imorgon är det en heldag på ams som gäller, ska söka 80 jobb minst. Eller inte. Men jag ska dit iaf för här hemma pysslar jag med annat som t.ex. hänga upp julgardiner och läser dikter av Wreeswijk. Jag har fått en ny grej för mig, jag har börjat läsa poesi. Hittills har jag läst en samling av Kristina Lugn, en av Marcus Birro. Lugn kan jag ju säga inte riktigt föll mig i smaken, Birros Svarta vykort var så mycket bättre än den jag läste nu. Kanske ska börja läsa poesi på riktigt och lära mig något. Kanske kan bli författare i mitt nya påhittiga liv. Kanske det kanske.

Jag vet inte om jag vill flytta till Trollis men den utbildningen är jädrigt lockande. Kanske ska bli socionom i stället och hamna på Soc som alla andra socionomer.
Varför ska man göra något med sitt liv? Jag ska fan starta min egna bondgård och bli självförsörjande. Det låter bättre och bättre för varje dag. Eller bygga mig en koja och söka bidrag för att jag exprementerar med något som inte går att mäta. Eller något. Varför kan ingen bara säga vad jag ska göra och sen ge mig lite pengar. Det är inte så jädra mycket begärt faktiskt. Jag har ingen fluffig orealistisk bild om att jag ska älska mitt jobb, jag vill bara ha ett jobb.