så hatar jag att ha en pojkvän! Just idag vill jag bara be honom dra åt helvete. Men det är som vanligt, när jag har en dag när jag tycker fruktansvärt synd om mig själv och livet suger så är han upptagen med annat. Go, figure!
Jag känner för att ta livet av honom och sen åka hem och trycka med mamma i soffan, men jag ska ju vara en stor flicka nu så det blir inget mer ligga i soffan och tryckas med mamma.
Snart är det nyår också och det känns som Jonte Ponte sa "jävligt överskattat, det finns bara till för att folk ska kunna supa sig redlösa" and I agree. Visst, jag tycker det är ganska trevligt att dricka det säger jag inte emot men det är verkligen så att hela Sverige super till bara för att det blir ett nytt år. Är det så sugit att leva att vi måste bedöva våra sinnen för att vi överlever och får vara med om ytterligare ett år? Är det verkligen värt att börja "sitt nya liv" med en baksmälla of doom?
Jag har inte riktigt fattat det där svenska fenomenet att bara för att det är en högtid så ska man blir så full så att man antingen hamnar i koma eller beter sig som en apa på fruktsocker. Klart att man ska fira och klart man ska ha sina traditoner m.m. men vid midsommar, halloween, jul och nyår så fylls gatorna av folk som resten av året sitter hemma. Varför kan man inte dela upp dunderfyllorna i några mindre utspridda lite mer jämt över året i stället?
Bajs i örat på Reinfeldt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar