Jag är så glad

Och jag vet inte varför, jag tror det är de så kallade vårkänslorna som jag har förkastat hela mitt liv. Alla brukar alltid säga att man blir så glad när våren kommer och nyförälskad, jag har som sagt inte trot på detta rabalder förrut men i år. I år tar jag klivet in i vuxenvärlden och blir genuint varm i hjärtat av att det är vår, jag ser Herr J som en helt ny varelse som måste upptäckas på alla sätt som går och livet är rätt gött att leva helt enkelt.

Trots min bultande huvudvärk och illamåendekänsla (tror att bakfyllan sitter i) så är min dag hittills jävligt bra. Jag har ringt ett samtal vilket har gjort att jag har tjänat ca 2000 kr, (eller aa avbokat en utgift för att lägga pengarna på en annan utgif = sparat 2000 kr) fått avi om att mina kläder från H&M har kommit, ett sms från Emma att grejerna man beställde på sexpartyt har kommit.

Den enda nageln i ögat är för tillfället Såpkullens vårdcentral som uppenbarligen har något ologiskt hat mot mig, de har vägrat ta mina telefonsamtal sedan november eftersom deras telefonköer alltid är fulla och de ber en att återkomma senare eller nästkommande vardag. MEN NI SVARAR FAN INTE DÅ HELLER! Is it because I'm black?!
Jag behöver få göra ett allergitest, fråga om mina mystiska utslag som för tillfället har lagt sig och mina andra krämpor och pinor.

Idag är det också ett 100-jubileum! Jag och Herr J har nämligen bott ihop i 100 dagar idag. Det känns jävligt nördigt att räkna dagarna men jag vet att jag inte är en riktig tuffing. Kan ligga något i att jag inte är så tuff som jag tror som Herr J brukar säga.
Anyhow, det är väl trevligt, tror ni man kan få sig en liten blomma och middag kanske?
Haha, jag hoppas inte på alls för mycket på en person som jag vet inte har en aning om sådanadär saker.

Det är dock en lite jobbig vecka nu tycker jag.
Om jag uttrycker mig såhär så är toppen på hormonskalan nådd, massor att göra i skolan, ledigheter som jag inte vet hur jag ska spendera, Herr J ska åka bort på lördag och kommer hem sent måndag kväll/natt. Jag ska för första gången sova ensam i sängen, det är en lite skrämmande tanke faktiskt. Vi har ju varit ifrån varandra så det är inte det som är men när jag åker bort så åker jag ju hem till mamma och pappa och MITT rum. Jag har ju inte varit hemma hemma och Herr J inte har sovit hemma. Men det tar jag som en utmaning det här, att fylla hela sängen så att det inte känns som man sover själv.

Men nu ska jag kolla telefonen för att sen plugga resten av det jag skulle ha gjort färdigt förrut idag.