Gårdagen hänger sig kvar

Fy satan vilket nationaldagsfirande!

Dagen börjar med världens mys med världens underbaraste man. Sen är det dags att möta upp Eskiltuna och ta uppvärmningsbärs. Sen är det dags att bege sig till bussen som ska ta oss ner till Götet väntar. Väl där så infinner sig folket och peppresan börjar. Lisa känner av alkoholen innan vi ens har kommit till Linköping, en indikation på hur berusad jag blev. Jag hade hur som helst världens bästa kväll med skönt folk, jävligt bra musik. Lite adrenalinutsöndring och sånt där. Ett trevligt samtal med OsloMalin, me likie!
Nackdelen är ju att alkoholen flödade ju i den grad att gårdagens attack fortfarande sitter i och inte har gett med sig, inte ens efter den flottigaste pizzan jag skådat. Hursomhave så var det lätt värt det och jag vill helst bara tillbaka till igår. Hoppas på att en kväll i samma kaliber dyker upp snart. Helst nu, typ idag. Eller iaf så att man vet att det kommer en uppföljning. Eftersom jag jobbar den 4 juli så missar man ju Clichés och Vindicate this spelning på såkallad hemmaplan, alltså Norrköping.

Men hur som helst så vill jag bara tacka Torti och co för att ett lyckat arrangemang, sen ett fet jädra tack till alla som förgyllde kvällen. Guld, guld, guld!