Jag har ingen aning längre, jag vet varken ut eller in. Skjut mig bara så slipper jag/vi/du/alla problemen som det innebär att leva.
Why, why, why and once again why?
Det är fruktansvärt skönt att rapporten är klar! Eller ja, jag ska få en liiiiiten del av Julia sen är den klar men den är KLAR! WOHO.
Men sen är det allt annat som t.ex. fetma, hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, mental hälsa, aggressioner, klädproblem, skoproblem, hårproblem, kärleksproblem, boendeproblem, levandeproblem.
Allting är fan bara ett enda stort problem och ibland känns det som jag vet vad lösningen är men i nästa sekund så planerar jag framtiden med det som just nu verkar vara problemet. Vad fan betyder det då? Att jag blivit så jävla tragisk att jag kommer leva resten av livet som jag gör för att det är bekvämt, att jag tänker som jag gör för it's the real thing, eller för att jag helt enkelt är dum i huvet?
Just nu så känns det som det är det sista alternativet, det finns fan inget vettigt att hämta. Det är bara elände, skit och elände hela tiden. Fast det är ju inte det för stunderna mellan är ju underbara men det känns nu för tiden som att jag nästan hittar på dom. Dessutom så kommer dom på så konstiga tillfällen och är så starka så det känns som om det är någon som spolar tillbaka tiden till då det började. Men jag vet inte, jag vet inte in eller ut. Ut eller in är väl snarare frågan. Vill du, vill jag, vill vi, ska vi?
Orka mer funderingar idag, nu ska jag sova för att slippa den här jävla skiten för ett tag.
Hej hopp, bergstopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar