Jag klagade igår över hur illa jag tycker om skjortor som resulterar i fyrkantstuttar och det gör jag fortfarande. Det är liksom inte attraktivt att man får en stor fyrkant med fett ovanpå magen med fett. Inte för att det är något fel på tuttfett generellt men det är som sagt inte snyggt i den kombinationen.
Jag är väl egentligen glad för att en del av det jag har gått upp har satt sig i tuttarna så att inte allt har satt sig på magen och låren men det är ju lite sugit när de allra flesta skjortor jag har kommer från Tailor Store och är figursydda efter mina f.d. mått.
Hur som helst så har jag mer eller mindre gett upp allt för tillfället, kan vara min stundande PMS eller så men jag har ingen lust överhuvudtaget. Igår kväll när jag gick och la mig så börja jag gråta för att Jansson tycker om mig och jag insåg att jag är för pessimistisk för mitt eget bästa. När detta börja vettefan men jag kom på det att så fort jag får minsta lilla motgång så raserar hela min värld och jag är redo att släppa allt. Det är ganska dåligt faktiskt, som när jag mådde dåligt sist över något så tänkte jag " jo men det går ju åt helvete så då kan jag lika gärna bli tjock också". Eller snarare tjockare...
Det är alltså bara jag själv som står ivägen för mig själv men hur fan får jag bort mig själv? Hur ska det gå till? Jag kan liksom inte bara börja tänka positivt så blir det bra, för jag är ju hur positiv som helst TILLS att det kommer en motgång. Det är då jag inte klarar av det utan väljer att gräva ner mig. Palla mig själv liksom.
Men egentligen var det inte det jag skulle skriva utan jag skulle skriva att jag skiter i allt nu, jag är nöjd med mig själv just nu iaf. Jag är en ganska bra tjej egentligen och det finns värre saker katten kan släpa in. Men jag kommer aldrig bli nöjd ändå, så fort jag är nöjd med min vikt kommer jag vara missnöjd med mitt hår och när det är bra så kommer jag bli missnöjd med hur långa mina tår är osv. Så med andra ord tänker jag skita i allt och bara vara, det gör ju liksom varken till eller från. Det kommer alltid vara något ändå så det är bara att njuta så tar man det som det kommer. Eller det är iaf en utgångspunkt och det är mitt mål att kunna ha den tankeställningen. För rent logiskt kan jag tycka så men jag känner inte så och det är det jag vill, jag ska kunna känna att jag är bra som jag är och allting annan spelar ingen roll.
Spy galla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar