Jag vet inte men jag tror mig vara på väg in i en down period igen. Jag hoppas att jag kan lyckas undvika det men man vet aldrig. Jag börjar maniskt kolla bilder och konstatera att jag var smalare förr i tiden och att jag ser ut som en jello- pudding nu för tiden. Det känns som att det inte spelar någon roll hur mycket jag än tränar eftersom det alltid händer något så jag inte kan träna på typ 2 veckor och då är allt tillbaka på ruta 1 igen. Eller det är väl snarare att så fort jag märker något och det börjar gå åt rätt håll det skiter sig. Jag är så jädra trött på att börja om igen hela tiden.
Det senaste har jag blivit i det närmaste besatt av hur fladdrig och oformbar min hängbuk till mage är och det börjar krypa sig in i mitt medvetande till det allra högsta. Alltså jag har aldrig varit något smal pinne och kommer aldrig att vara det, jag är väl medveten om det. Men man kan vara mer eller mindre i form och göra det bästa utav den lotten man fått här i livet men just idag så känns det som att jag har låtit mig själv gått bananas för mycket och min kropp är out of saving. Det går helt inte, fast jag vet att det gör det.
Och ja jag känner mig som en 14årig flicka igen där allt är emot mig, till och med min egna kropp. Kanske är det the glory (= bloody) period som gör att jag känner såhär eller så är det full rulle mot shitville, vem vet?
Man får gnälla och vara överdramatisk och skriva varannat ord på engelska när man har det såhär.
Signing out - Flubber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar