Igår var det måndagsångest hela dagen. Min cykel har fått punkteringen IGEN. Jag hatar att gå och jag var på ungdomshälsan, VägLedninggsCentrum och fick GÅ hem. Jag hatar att gå, även om jag får för mig att det är skönt. Det är inte det, kan vara det om man vill ut på promenad men inte när man vill ta sig från punkt A till punkt B.
Hursomhave, när Team Eknäs anlände till Friskis så ringer jobbet och frågar om jag kan jobba. Självfallet, jag har inget annat val. Jag måste jobba för att överleva denna hösten. Så det var bara att gå in svettas, åka hem och duscha för att sen åka iväg och jobba en helnatt. Jag är ändå konstant trött så det är bara att köra på. På detta har jag dessutom träningsvärk i benen som gör att jag går som en pingvin.
MEN, höjdpunkten och glädjen med att få jobba i natt är att jag fick träffa min kärlek, min krutgumma! Hon är det bästa som har hänt denna sommaren, alla kategorier. Och i natt var hon uppe och virra. Trodde det var dag och dags att klä på sig så hon hade dragit ut hela garderoben. Det var det ena strassprydda plagget efter det andra, sen helt plötsligt hittar man en leopardblus. Jag älskar henne och nu för tiden får jag faktiskt gifta mig med henne, kanske är dags att göra en ärbar kvinna av sig själv.
Tack till Norrköpings kommun som gjorde mötet mellan mig och krutgumman möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar