Okej, jag har moodswings of doom för tillfället och det är ganska så ickebehövligt. Jag vill kunna njuta av att ha en ledig dag med Herr J utan att känna att jag önska att han var på jobbet.
Jag har dessutom börjat fundera på om jag på allvar har en psykisk störning. Just nu vet jag att det är PMS som ligger bakom mina humörsvägningar men jag har ju det lite titt som tätt, utan PMS. Eller är det helt enkelt så att jag alltid har PMS? Jag vet inte och det börjar störa mig själv att jag har alla dessa humörsvägningar. Man kanske skulle ta sig i kragen och stega ner till studenthälsan eller något annat kreativt. Jag vet inte, men det känns som om jag fortsätter såhär så kommer inte Herr J vara min i all evighet oavsett vad han säger.
Ne, nu ska jag faktiskt ge mig själv en klapp på armen eftersom att jag har pluggat! Jag har gjort färdigt cirkulationssystemet och har bara resten av kroppen kvar. Way to go Lisa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar