Min dag

På söndag är det bara min dag :)
Jag tror knappast att den kommer bli märkvärdig men den är fortfarande min dag. På söndag den 16e augusti kl 18.08 var det exakt 20 år sedan mina ögon såg världen och jag skrek för första gången. Det är sjukt när man tänker på allt egentligen, när man tänker på vad man har hunnit med och upplevt på de här åren. När man tänker på allt man upplevt kan man knappast låta bli att tänka på allt man kommer uppleva. Förhoppningsvis kommer jag leva runt 60 år till och om jag ska uppleva lika mycket saker under de åren så kommer min hjärna vara en bomb med information som bara väntar på att expodera.

Fast som sig bör när man är vuxen och sådär så blir det inte kalas förrän om 2 veckor. Lördagen den 29e aug smäller det till med släktkalas hemma hos mamma. Det är ganska skönt så man slipper stå och böka med det själv menar jag, utan att mamma får ta hand om det eftersom jag lär vara bakfull och jävlig.

Seden är ju att man ska önska sig saker till sin födelsedag men jag har inte den blekaste. Det är väl som vanligt pengar som behövs till alla möjliga äventyr. Men det närmaste äventyret är väl att göra i ordning sovrummet så att det blir vettigt och man slipper leka någon bergsbestigare när man ska gå och lägga sig.

Ne, men annars så skulle man ju kunna önska sig en normal aptit, dunderhjärna så man slipper plugga, några miljoner så man slipper plugga, en kropp som en tennisspelare och en personlig skräddare som betalar mig för att få sy mina grejer.

Men annars så är det lugna puckar med att bli gammal tant. Det är faktiskt mer oroande att Herr J fyller 30 om några år, det är där min åldersnoja har vart. På hur gammal herr J är och inte hur gammal jag är.