Snart är det dags att mösa iväg till skolan och gå på upprop. Sen sätter det igång igen.
Just idag känns livet ganska drägligt och möjligt att vilja delta i. Jag är verkligen en riktig jävla gnällspik egentligen. Jag fattar inte hur Herr J pallar med mig och uppepå det vara snäll och försöka få mig på bra humör. Men det är en av de sakerna som gör han till den han är. Jag kanske ska ta tag i mig själv och bli en normal människa så han orkar med mig. Det hade blivit jädrigt jobbigt om han inte gjorde det, menar jag. Ett liv utan honom känns ganska avlägset och främmande så det är väl bäst att se till att det fortsätter så.
Ja, som sagt problem finns till för att man ska lösa dem. Tur att vi är två, älskling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar