Visst, man ska inte skrika hej innan man kommit över bäcken men det känns rätt, bra och upplyftande. Det håller på att vända, min pissperiod med förskräckliga humörsvängningar och mestadels dalar i humöret håller på att vända. Det kanske kan bli något vettigt utav mig ändå, det kanske inte är försent för att kunna bli mig själv igen.
Det är fasen massor i skolan, jag började igår och redan om 3 veckor ska vi ha första tentan. Den 18:e sep är det farmakologi som gäller. Och efter det då är det dags för resten, först och främst min träning som ska komma igång. Men det är som sagt skönt, att man har så mycket att göra så man måste ta tag i sig själv för att kunna fixa det. Att man inte kan gå runt och hänga läpp och hata livet längre, jag har inte tid för det.
Nu gäller det pojkar och flickor, den här terminen ska bli den bästa någonsin. Jag ska bli den bästa T2:an Linköpings Universitet har sett (eller iaf där omkring)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar