Jag är i ett sånt funerarmode just för tillfället. Jag funderar över allt och ingenting, stort som lite. Dock mest litet, eller aa kanske inte litet men varför man har valt som man har gjort och varför man känner som man gör och varför man vill det man vill. Men visst jag är ju nyss fylld vuxen så jag kanske fortfarande är kvar i tonåren och sökandefasen. Det skulle kunna vara så, eller så är det att jag är en funderare. Det har jag ju nästan alltid varit, funderar över allt och ingenting och oftast ingenting som t.ex. varför det surrar när flugor flyger. Eller vem som får mest ont vid en krock; lastbilen eller spårvagnen? Det är mitt kall i livet, att vara filosofisk och fundera tankar som inte leder någonstans.
Men hur som helst så känns allt just nu ganska bra, det börjar märkas av träningen iaf mentalt, lite inbillningsvis även på kroppen. Men som sagt det är nog bara inbillning. Men det känns bra, det är på väg åt rätt håll. Börjar komma en bit upp i backen.
Sen har jag funderat en del över mitt bloggeri och hur vettigt det egentligen är. Det skulle ju vara lika bra att köra på dagbok i fysisk form, egentligen. Men nu kör vi på det här ett tag till, det skulle ju annars finnas en risk för att jag inte finns eftersom jag inte bloggar. Men å andra sidan är det ju ingen som läser min blogg så det skulle inte göra någon skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar