I all min bitterhet kan jag känna en lycka. Jag har verkligen hittat en karl som är helt underbar för mig.
När jag mår dåligt så hackar jag på honom och är faktiskt rent ut sagt elak. Det är på den nivån att det är pinsamt att vara bland folk för att jag inte kan lägga band på mig själv. Men han är så jädra bra att han har "accepterat" denna sidan hos mig. Jag har sagt till han att han måste hissa varningsflaggan när jag börjar för jag vet oftast inte om det själv.
Han gör det och det känns jobbigt att det går så långt men å andra sidan får jag ju chans att jobba på det.
Det jag vill ha sagt var att jag är lycklig över att vi kan acceptera varandras olika sidor och att vi hjälper varandra att jobba på det vi behöver med oss själva. Ibland blir jag helt enkelt bara glad över att jag har världens bästa karl.
Jag vill dela mitt liv med honom.
Tjenixen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar