Återupplivad?

Okej,

Ett år har gått sedan senaste inlägget.
Sinnessjukt.
Kan väl kort sammanfatta året med att förra hösten var mörk och tung, livet sög ganska så hårt generellt. Våren började väl helt okej, jag var ganska glad över att jag började se slutet på sugigheten i mitt liv. Sen kom andra halvan på terminen som jag från början hade ett ganska stort hopp inför. Ett vik på 50% som biståndshandläggare och C-uppsats som innebar egna tider, det lät som ett drömscenario. Det var ganska skönt i början.
Ungefär i v 5 av 10 så bestämde sig dock LiU för att vålta ta våra sinnen genom att hitta på diverse djävulskaper för oss. MEN vi klarade det, efter mycket svett, sömnlöshet och tårar.
Sen kom sommaren, den tiden jag skulle använda till mig själv och gå ner i vikt. Didn't happen. Gick snarare upp i vikt.

Och nu, nu är jag inne på socionomprogrammets sista termin. Jag ska vara klar i januari.
I januari ska jag vara vuxen nog och förhoppningsvis har jag ett jobb att börja på. Jag ska bli en ansvarstagande människa och allt det där tråkiga som jag kopplar ihop med att vara vuxen. En jävligt konstig känsla, det är något som jag längtat efter men som jag nu nästan fasar över.

Samtidigt som all denna kaos pågår i min hjärna har jag bestämt mig för att #projectme som skulle genomförts under sommaren istället genomförs nu. På 16 veckor ska jag gå ner 16 kilo.
Idag gick jag in i v 5 och jag har hittills gått ner 6 kilo och gått upp ett...
Som om detta inte vore nog så börjar den där känslan från förra hösten att krypa sig på. Det kan bli en spännande period framöver....

Va?

Ja, fort går det.
Sommaren är över och jag är numera en gift kvinna.
Börjat ny termin, praktik under hela kommer inte hem förrän 18.30 om kvällarna :(

Åter till giftermålet. Till alla er som funderar och undrar - det blir ingen skillnad. I alla fall inte för oss. Det kan ju också vara för att vi snart bott ihop i 5 år... Vad vet jag? Hur som helst så känns det bra och precis likadant som vanligt.


Tjena!

Stormsteg

Snart är sommaren avklarad. Två veckor kvar att jobba och sen två veckor till the big event!

Jag är peppad!!

Sen är praktiken igång och då är det fulla muggar igen.

Tjena!

Slutet.

Japp, det är typ en vecka kvar av terminen. Så jädra skönt!

På måndag åker jag hem till mamma och pappa för att skriva tenta där. Passar på med lite studentfirande och firande av kusin som officiellt är tonåring nu!

Känner mig sjukt jävla gammal när kusinerna som var som små pluttar nyss börjar bli till egna självständiga individer. Men så är det, livet rullar på.

Planeringen för B- dagen är typ klar. Det är småfix som bordsdukning och sånt kvar. Längtar as hell! Snart är jag en "riktig" kvinna så att säga.

Och det där med förändringen... jo, den rullar också på. Har en del kvar men tror det "värsta" är över. Har nog lärt mig att tänka i andra banor lite smått, nu gäller det bara att jag ska ta tag i att göra de där sakerna för mig själv som jag kommit fram till att jag behöver. Men det kommer, det är inte så noga än.

Tja'rå!

Jobbar fortfarande på det.

Ja, det där med att jobba utifrån och in.

Jag jobbar på det men har upptäckt att det är väldigt lätt att skita i det och hamna i gamla spår - jobba utifrån och in.
Men jag tror att det är mycket som jag i alla fall har kommit till insikt med och som jag har blivit medveten om. Jag ska nu bara försöka få både mig själv och min omgivning att förstå hur de kan hjälpa mig.
Eller omgivning och omgivning, det är väl egentligen bara J som ska blandas in i detta eftersom mitt nuvarande jag mest går ut över honom.

En av de saker jag har kommit till insikt med är att jag är ganska så nöjd med mig själv egentligen. Det största problemet är väl egentligen bara hur jag uppför mig. Förtydligande: jag blir inte arg på konstiga saker men när jag blir arg blir jag onödigt arg. Det där med impulskontroll är väl egentligen det jag behöver jobba mest på. Jag behöver inte slänga i mig 3 chipspåsar för att jag känner mig värdelös utan kan vänta ut impulsen och cykla eller något annat istället.

Ja, det är på gång men skulle väl vara tråkigt om man redan var färdig. Har ju hela livet på mig att skrubba fram den där diamanten som döljer sig innanför all skit.

Hej hopp!

Nytt perspektiv.

Nya banor och nya sätt.

Jag ska börja sortera inuti först sen ska jag ta tag med det utanför.

För första gången ska jag testa inifrån och ut istället för utifrån och in. 

Tror att det kan vara ganska bra, jag tror ju att jag har koll på det mesta med mig själv och vad jag tycker och tänker. Men den senaste tiden har jag fått känslan av att jag borde kolla över det hela, det är något som inte stämmer eller alternativt saknas. 

Jag jobbar på det.

Tjena!

Ett brev.

Hej, Självdiciplin.
Jag vet att jag inte var så snäll när jag bad dig dra åt helvete.
Det var mitt fel, jag tar det.
Men det skulle vara en förvånansvärd lycka om du ville komma tillbaka in i mitt liv.

Tack på förhand.
Med vänliga hälsningar
/ Tjock, förvirrad, lat tjej.

Semester, tack!

Tills nästa fredag ska jag hinna med:
- styrelsemöte på F&S
- värda på F&S
- förberedelser för seminarium i arbetsgruppen
- hjälpa till på grönt kontor diplomeringen
- gå på seminarium
- gå på julbord
- göra en juridikomtenta
- göra en hemtenta (dagen efter juridikomtenta)
- tvätta
- plugga till omtenta och tenta
- vara glad och trevlig

Ja, jag vill gärna åka iväg nu och ha lite sommar och sol!

Tjenixen.

Blä

Ja, underkänt blev det på juridiktentan. 3,5 poäng ifrån godkänt. Som sagt så hatar jag det, är fan hellre helt dum i huvet och missar med typ 15 poäng så det inte hade hjälpt vad man än hade skrivit. Nu hade man kunnat påverka resultatet om man putsat lite på det på vissa ställen.

Nu har jag alltså 2 tentor att klara av de närmaste 2 veckorna och efter det har jag 8 dagar på mig att klara av en femveckorskurs. Yeeeiiihaaa! Det löser sig, det är lungan. Jag ska ha mina 3 veckors semester även om jag så ska få ta igen allt i efterhand.

Tjenixen!

Nya banor?

Hade väldigt låångt snack med AnnaPanna och hon hävdade starkt att jag borde skriva en krönika. Är fasen sugen, men kanske snarare i bloggform. Jag vet inte det är lockande just för tillfället.

Ska nog  prata mer med den där Anna, jag tror vi har mycket vettigt att säga varandra :)

Tjenixen!

Våga säga nej.

Och det gör jag, jag säger nej till träning resten av året. Jag har inte tränat på typ 6 veckor och kommer jag igång igen kommer det bara att falla i glömska när jag hälsar på farmor i 3 veckor. Då är det lika bra att säga nej och så börjar vi om igen när jag kommer tillbaka till landet.

Så det där med att reclaima mig själv går väl sådär fast ändå jättebra. Jag gör som jag själv vill, jag vill egentligen inte träna just nu så därför gör jag inte det (om man räknar bort boxen på torsdagar). Men annars känns det ganska bra, det känns som att jag ställde av mig bitterhetsväskan i tentasalen när jag gick därifrån i torsdags. Det känns faktiskt som att jag har reclaimat mitt sinne rätt så rejält. Jag ska hitta fler sätt att reclaima mig med.

Idag är det hemmagjorda falafel som står på schemat. Nästa vecka ska jag griljera en skinka för att jag kan. Mer kött åt folket är allt jag har att säga, vegetariskt är gott men min afrikanska sida behöver sitt kött!

Tjenixen!

Lugn.

Det är ganska konstigt egentligen. Jag har tenta imorgon men känner mig inte ett dugg stressad. Känns ganska bra att inte vara stressad över tentan. Det skulle kunna vara för att jag är säker på att jag kommer få göra om den eftersom jag inte är säker på vad det är vi ska tenta av. Men å andra sidan kan det inte bli värre än så. Det absolut värsta som kan hända är att jag får en omtenta och det är faktiskt inte ett dugg farligt när man inte vet vad första tentan handlar om.

Dessutom ska jag hem till mamma och pappa i helgen, eller snarare via dom till Trollis. Har inte varit i Trollhättan på ca 4 år. Om man inte räknar släktträffar och snabbvisit på kyrkogården. Hursomhave så ska det bli kul att cruisa lite i de gamla hoodsen. Dessutom så avslutas ju helgen med 3 poäng mot DIF. Kan ju inte bli bättre - heja blåvitt!

På måndag börjas det på ny kurs och ny kula. Härligt!

Tjenixen!

Suckar djupt till ödets ironi.

Ja, jag gjorde ett test om vilken hjälte jag var. Jag blev Martin Luther King.
En liten blänkare från universum. Jag har varit den bittraste människan på jorden de senaste veckorna eftersom den här kursen som vi läser nu håller på att bryta ner mig. Jag har knappast tänkt på någon annan eller för den delen mig själv. Ilska är väl snarare det som har fått mig att fungera.

Men tentan är om en vecka och jag tänker reclaima mitt liv. Jag ska börja träna igen, äta ordentligt och bara allmänt ta hand om mig.

Nu ska jag beställa böcker till nästa kurs.

Tjenixen!

Lycka

I all min bitterhet kan jag känna en lycka. Jag har verkligen hittat en karl som är helt underbar för mig.

När jag mår dåligt så hackar jag på honom och är faktiskt rent ut sagt elak. Det är på den nivån att det är pinsamt att vara bland folk för att jag inte kan lägga band på mig själv. Men han är så jädra bra att han har "accepterat" denna sidan hos mig. Jag har sagt till han att han måste hissa varningsflaggan när jag börjar för jag vet oftast inte om det själv.
Han gör det och det känns jobbigt att det går så långt men å andra sidan får jag ju chans att jobba på det.
Det jag vill ha sagt var att jag är lycklig över att vi kan acceptera varandras olika sidor och att vi hjälper varandra att jobba på det vi behöver med oss själva. Ibland blir jag helt enkelt bara glad över att jag har världens bästa karl.
   
                               Jag vill dela mitt liv med honom.

Tjenixen!

Tack...eller?

Just nu känner jag mig inte ett dugg peppad på att träna fast det egentligen är nu som jag behöver det mest. Jag har gått upp 4 kilo sen i påskas och det är väl i sig ingen katastrof men min egna idealvikt är ju den nuvarande minus de 4. Alltså den vikten jag hade i påskas.
Jag är egentligen inte missnöjd med något även om jag vet att de där 4 kilona är ganska bra att gå ner ur en klädmässig synpunkt.
Mitt stora problem med det hela är att jag är så jävla rädd för att inte stanna på plus 4. Jag har ju på dessa 5 åren med Herr J lyckats gå upp 18 kilo, gå ner 20 och nu har jag gått upp 4 igen. De där 18 kilona kom som från ingenstans och vips så var jag elefanten i rummet. Vill inte tillbaka dit liksom. Det är det som egentligen är problemet. Om jag bara stannar så är det ingen fara på taket men med tanke på min stenåldersöverlevar-kropp, som blir tjock på gurka, är som den är så är ju risken ganska stor. Alltså borde jag träna som mest nu för att undvika det.
Men. Nej, jag har ingen lust och just nu har jag stukat foten och mitt favoritpass kan jag därför inte gå på. Jag skulle kunna åka och köra lite i gymmet men jag vet att det inte är någon idé när jag är på det här humöret. Jag kommer bara sitta och glo ändå. (Egentligen är allt bara bortförklaringar. Eller inte det med foten då.)

Och det jag ville komma med det hela var alltså till det här: Nu smalvägrar superdivorna.
Jag vet inte om jag ska tacka eller inte. Är det alltså okej för mig att inte träna längre? Är det okej att vara tjock eller är det bara om man är kändis som man får vara tjock?

Jag tycker givetvis att det är bra att kändisarna slutar bry sig om smalhetshetsen och säger att naturligt är bäst men å andra sidan så är det så skevt att det ska behöva okejas från kändisar att vara sig själv.

Tjenixen, Blixten!

Aggressioner...

Jag känner att det är lite mycket just nu. Det är sjukt många tankar kring saker och folk som kan anses som stötande och därför kommer jag inte att skriva dem.

Jag är trött på hur folk tänker/inte tänker. Speciellt trött är jag på mig själv egentligen.
Jag har fallit tillbaka i de vanorna som gjorde att jag gick upp 20 kg. Jag gör inget åt det. Jag har massor att läsa. Jag gör inget åt det. Jag har flera friskis-saker att göra. Jag gör väääldigt lite åt det. Jag borde städa. Jag gör inget åt det. Jag borde tänka positivt. Jag gör inget åt det. Jag är konstant hungrig. Jag gör väldigt mycket åt det. Jag vill ha ledigt men gör inget åt det. Jag har sjukt ont i mina axlar. Jag gör något åt det - ignorerar. Jag behöver mer pengar. Jag jobbar på det.

Okej, det var väldigt mycket jag. Men det var inte de elaka sakerna (som handlar om alla andra) i alla fall.

Men det sjuka är att alla dessa saker som jag inte gör något åt som jag vet stör mig gör att jag blir helt passiv och bara väntar på att tiden ska gå. Eller egentligen är jag ju passiv/aggressiv eftersom jag klagar på det hela men som sagt inte tar tag i det. Alltså mitt gamla, lata, tjocka, dumma jag. Vart tog den hurtbulliga jag vägen?

Tjenixen!

1 oktober.

Och nu har ett halvt decennium gått sedan jag och herr J blev ett par. Tiden går fort när man har roligt sägs det. Ja, kan kanske stämma.

Tjenixen!

Höst

Och på senare år har jag börjat bli höstnere. Detta har jag försökt lindrat med att ha en helt galen frossarvecka. Jag tror inte att jag har ätit såhär mycket och dåligt på de senaste 2 åren, om någonsin.
Hursomhave är den snart slut. Just nu ligger jag och kollar på Pluras kök. Har redan tryckt i mig två maffiga muffins och snart är det ost- och chiliringar som gäller.

Jag har länge haft ett litet motstånd till hockey. Mest för att det är kallt i hockeyhallar och för att jag egentligen bara sett (skittråkiga) knattematcher i Trollhättan. Men nu har jag gjort en kovändning för jag har minsann gått och blivit medlem i Hästen Fanz. Jag har alltså ett ÅRSKORT till Hästens alla hemmamatcher. Det är helt sjukt! Men å andra sidan har vi ju varit på många matcher på det senaste. Man måste hitta nya intressen här i livet så varför inte hockey liksom?

Välfärdens service

Ja, efter 2 års pina tar jag mig i kragen och bestämmer mig för att slå slag i saken. Jag ringer vårdcentralen och säger vad jag vill och hur det har varit och allt det där som man ska. Personen på andra sidan suckar och säger att jag kan få en tid om 3 veckor. Jag säger att jag behöver tid nu eftersom jag inte kommer ha problem om 3 veckor. Ytterligare en suck och så ett uttråkat och krystat "du kan få komma idag kl 14.00".
- "Ja, tack så mycket."
- "Det är bra om du kommer några minuter innan kl 14.00"

Alltså, allvarligt! För det första så jobbar du faktiskt på en vårdcentral som innebär att du måste jobba med människor. För det andra så vet jag att man ska komma en stund innan utsatt tid, det gäller i alla lägen. För det tredje, vad fan är ditt problem?!

Nu låter det som om jag söker för något allvarligt men det är det inte, mest pinsamt faktiskt.Och det kommer och går, därför behövde jag en tid direkt. Får väl se vad de säger, hoppas att kunna få en riktig utredning kring det hela så det kan försvinna.

Tjenixen.

"Semester"?

Helt sjukt är det vad fort tiden går. Är inne i den sjätte jobbveckan! På fredag kommer älskade mamma hit och på måndag bär det iväg till festival med en mellanlandning hos lillfarbror.

Mina 5 kilo som jag skulle gå ner innan vi åkte har ju gått åt helvete med. Har lyckats gå ner 1 kilo trots all jädra fika som man får slängt på sig överallt. Men vilken tur att jag har tills december på mig innan bikinin ska på för den här sommaren har jag inte badat ute en enda gång.

Snart är skolan i gång igen... Har redan beställt kurslitteratur till första kursen eftersom den var så jävla dyr att man var tvungen att dela upp den. Juridik är fan bara dyrt, usch!

Tjenixen.