Målmedvetenhet, hit me!

Jaha, här sitter jag i enbart trosor och strumpor (ja, det är lika sexigt som det låter) och håller på att dö av tristess.
Jag MÅSTE verkligen plugga men jag har inget intresse, ork eller motivation till det. Jag kan ju redan det jag ska även om det är bra att läsa in sig mera. Men palla! Varför? Varför i hela mitt jävla missfosterhuvud bestämde jag mig för att läsa vidare?
Jag vet ju själv att det jag är absolut sämst i världen på är att läsa på till tentor sen slänger jag mig in i en värld där hela din prestation och värde som människa defineras av tentor. Det finns inget i min fantasi som kan vara lika ologiskt, idiotisk och korkat som att börja läsa på universitet om man inte kan plugga till tentor. Det är liksom en katastrof som bara ligger och väntar på den utlösande faktorn. Just nu känns chansen för att jag skulle klara mig igenom de här resterande 5 terminerna på en skala mellan 1-5 som ungefär -200. SUCK MY FACE!

Anyhow, jag ska bara klanka ner lite till på mig själv så dagens dos är avklarad. Jag menar, man kan ju inte gå runt och tro att man skulle vara något.

Jag är officiellt fet, eller det har jag vart länge. Det har ju räckt med att kolla på mig men nu har det nått en ny nivå. Jag som hade gett mig fan på att jag skulle komma i klänningsfanskapet till bröllopet har totalmisslyckats. Det sjuka är när jag var hemma den 6:e då passade klänningen och jag kunde stänga den själv. I helgen när jag testade den igen, ja då går den fan inte ens att stänga när både mamma och pappa hjälps åt. HEY, I'M A FATASS!
Men hur som have, uppenbarligen finns det ju männsikor som tycker fett är snyggt så livet är väl inte över för det. Bara fortsätta livet i väntan på alla fetmarelaterade sjukdomar som dessutom runs in the family, snacka om att höja oddsen mot sig själv. Jag vet alltså att jag har vissa sjukdomar i familjen som är högrisk för mig att drabbas av eftersom de är relativt ärftliga, folk som lider av fetma drabbas i större utsträckning av dessa sjukdomar och vad gör jag? Jo, jag passar på att plusa på risken för mig av att få en hjärtattack innan 25 med att ha ärftliga anlag OCH vara tjock. WAY TO GO LISA!

Och inte nog med att vara tjock, jag gör inget åt det eller jo, allting för att bli ännu tjockare. Smart där. Jag satte i mig typ ett helt rör pringles igår just because I can. Nödvändigt? Svar: NEJ. Men det är iof ganska bra för fortsätter jag såhär är ju risken ganska hög för att jag dör och det är ju ganska skönt för då slipper man allt och man har inte tagit livet av sig i direkt form alltså blir man inte anklagad för att vara sinnessjuk i lika stor utsträckning. Så egentligen kanske jag inte är dum i huvet som är tjock utan fruktansvärt smart som gör allt för att så "diskret" som möjligt lämna detta jordelivet innan det tar livet av mig.