I natt var ett sånt där pass man känner att man verkligen älskar att jobba med det jag gör.
In kommer vi till en liten gumma som jag bara sett sovandes mer eller mindre under täcket, hursomhelst, så ligger tanten på sniskan i sängen och är uppenbarligen på väg upp. Jag lite chockad över att hon är vaken går fram och frågar om hon behöver hjälp med något. Tanten har inga tänder i varken uppe eller nere så det är lite svårt att höra vad hon säger. Men till slut får hon fram att hon vill gå upp för hon har ont i handen, hon är uppenbarligen lite virrig, inte så konstigt kl 3 mitt i natten.
Vi hjälper henne att sätta sig upp ordentligt på sängkanten och hon pinnar på in på toan, hurtigare än en annan. Under tiden hon transporterar sig fram och tillbaka till sängen så "tuggar" hon på sin underläpp som ser ganska roligt ut eftersom hon inte har några tänder kvar. Hon är klar som en kristallkula i skallen och helt med i svängarna, bortsett påverkan av tiden på dygnet, hon sätter sig på sängkanten och undrar vad klockan är. Ja, den är 3. Hon svingar upp benen i sängen som en atlet och säger "Jag som trodde det var morgon jag. Ja, man börjar väl bli gammal". Till detta ska tilläggas att tanten är 103 år gammal. Om hon BÖRJAR bli gammal, ja vem fasen är då gammal?
Hursomhelst, hon gjorde min dag totalt, den sötaste lilla teskedsgumman jag träffat på länge. Gillar såndana tanter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar