Tjoho!

Idag är en bra dag!
Om typ 2 timmar kommer J's föräldrar och hämtar oss för avfärd till Linköping och hans morföräldrar. Det vankas våfflor :D
Sen är det bara att vänta på att klockan slår 19.26 då mor kommer med tåget!!!
Mamma har inte vart här sen jag flyttade hit så det ska bli jädrigt kul att hon kommer upp!
Och hon stannar länge, eller ja relativt iaf. Hon åker hem på söndag.
Inte för jag vet vad vi ska göra men det är kul att hon får komma bort från det där dårhuset emellanåt. Hon behöver en liten minisemester och vart är bättre att ha det än hemma hos sin dotter som är ensam hemma?

Det är mycket att stå i nu om jag ska vara helt ärlig, först är det idag. Sen är det tenta på torsdag (J åker till Berlin och kommer på måndag), sen är det helgen med mamma.
På måndag ska jag vara piffig eftersom det är J's födelsedag och jag måste hitta en present innan dess. Sen är det bara tis-tors sen är det full rulle igen. På fredag är det uppladdning inför Cock Sparrer som gäller och på lördag är det avfärd mot Stockholm för att se dom. Jag antar att söndagen kommer gå i illamåendets tecken.
Sen är det väl lungt fram tills helgen 23-25 då det är tänkt att vi ska ner och fira mamma som fyller år 19 april men vi får se hur det blir med det. IFK möter ju Åtvid den 24, skulle vara kul att se någon match denna säsongen. Alltså, jag har ju ganska många fler chanser men det känns som om det kan vara lite kul, vettefasen än.
Sen är det maj och då händer det inget (vad jag vet än så länge)
Sen är det juni och 11 juni är det dags för Tip the Velvet igen! Efter det är det dags att börja jobba igen. Sen var den sommaren förbi. Ja, livet rullar på som man säger.

(Jag tycker det är jättekul med paranteser och berätta hela mitt liv som om någon skulle vara intresserad.)

Kusiner

Igår ringde kusin Debbie som också går ssk, fast i Trollhättan. Det var jädrigt skönt att vädra och bolla lite tankar med henne. Och som du sa min käre kusin så hörs vi för sällan.
Fast å andra sidan så hörs jag för sällan till någon. Dom enda jag hör av mig till regelbundet är mamma och pappa, inte ens bror min hör jag inte av mig till så ofta. Så jag kanske ska öka telefonpratandet med folk....

Idag så vaknade jag och var helt lättad av att jag slipper sova ensam i natt! Det är det absolut värsta med att vara hemma själv, jag får för mig att jag ska bli dödad av en yxman varje natt jag är själv. Jag är inte mörkrädd på något sätt men mitt psyke får för sig att det är ondska utanför dörren som bara väntar på att jag ska somna för att sen komma in och döda/våldta/misshandla/råna mig.
Anyhow, idag så hade jag en arbetsintervju hos PEMA arbetskraft för extrajobb på City Gross. Det var väl inte den bästa intervju jag gjort men övning ger färdighet. Han skulle höra av sig nästa vecka oavsett hur det gick så får vi väl se. Det skulle överraska mig om det blir något, han skulle träffa 12 andra idag. Men jag har ju alltid mitt sommarjobb.
Nu ska jag egentligen läsa massa socialpedagiogik men det gör jag inte. I stället väntar jag på att klockan ska bli 15 så jag kan äta och efter det väntar jag på att klockan ska bli 17 så jag kan gå till friskis och träffa Julia och hennes man för att köra ett corepass efter gårdagens skivstång.
Sen ska jag hem och laga mat till min karl som borde vara hemma ungefär samtidigt som mig. Ska bli skönt att ha han hemma igen, för då slipper jag vara ensam iaf!

Dålig...

..på att vara ensam.
Jag är verkligen värdelös på att vara hemma själv. Kanske är det för att jag aldrig har behövt vara det. Flytta direkt från barndomshemmet in hos killen kanske inte är så bra för självständigheten. Alltså, jag har inga problem med att vara ensam om dagarna för jag vet ju att han kommer hem till kvällen men de få gånger det är han som åker iväg och jag är hemma själv så klättrar jag nästan på väggarna. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv, hur jag ska spendera min tid eller vad som händer. Jag vankar bara fram och tillbaka och städar, plockar och funderar på att göra saker men inte gör dom för att jag är hemma själv.
Man skulle ju kunna se det som en jävligt konstigt kärleksbevis men det irreterar bara skiten ur mig. När blev jag bruden som blir helt utom sig när karl'n inte är i närheten? När tappade jag bort min längtan till ensamhet? Gaaaaah, det här är fanimej sjukt, det kan inte vara såhär det ska vara resten av livet!
Alltså, missförstå mig rätt men det är fruktansvärt skönt att han åker bort i bland och att det inte bara är jag som åker iväg och så, i normala fall så finns han här och man har liksom en plan för hur dagen ska se ut.
Nu när jag är själv så vet jag inte vad jag vill göra för jag vill göra alla ensamgrejer på en och samma gång, samtidigt som jag vill ha någon att bolla dagens plan med. Jag menar, jag kan knappast ringa till mamma eller pappa och fråga om jag ska städa innan jag ska bada eller om jag ska handla innan jag äter.

Det här stör mig något enormt, varför är jag så värdelös på att planera mina dagar utan honom?
Kanske är det helt enkelt att jag aldrig har behövt "tänka" själv, det har alltid varit någon annan hemma och är dom inte hemma för tillfället så kommer dom hem sen. Kanske är det det jag behöver träna på, kanske det som gör att Malmö känns lockande. Jag vet inte mer än att jag inte tycker om att känna mig som en jävla nickedocka som inte kan underhålla sig själv under 2 dagar.
Men å andra sidan kanske det är för att vi sällan gör något mer än att vara. Det är ju sällan vi går ut och går eller sådana saker, vi är oftast bara på samma ställe - han sitter med datorn i soffan och jag kollar på tv. Eller så kollar vi på film, men det är kanske bara sällskapet som jag saknar, att jag ska liksom vara själv. Inte det att jag inte kan hitta på något eftersom jag nästan aldrig hittar på något utan att problemet är att vara själv.

Nu får det vara nog på det här osammanhängande svamlet.

Gräsänka

Nu sitter jag här och håller på att somna. Jag vettefasen vad som har hänt med min energinivå men någonstans har den försvunnit. Har varit konstant trött de senaste två veckorna.

Hursomhelst så åkte Herr J och hans vänner till Hamburg för att kolla på fotboll och kommer inte hem förrän på måndag kväll. Å andra sidan kan det vara ganska så jätteskönt att få vara själv på riktigt.
Jag var en såndär snäll flickvän som jag kan vara ibland så jag åkte upp till Skavsta för att köra hem bilen och när jag var på väg ut från Skavsta så åker jag åt fel håll! Så kom halvvägs till Stockholm innan jag kunde vända! Känns lite sådär om jag ska vara ärlig men å andra sidan får jag köra lite bil eftersom jag aldrig gör det annars så...Övning ger färdighet eller något sånt. Det är inte min bensin jag körde upp så tjihi.
Nu ska jag återgå till Freaky Friday och sen ner och hämta tvätten som jag paniktvättade för att en piké luktade rök efter Corres hemmafest.
Jag har ju också köpt godis som måste ätas upp så det är väl lika bra att hugga in.

Over and out!

Uppåtgående

Jag har hittat en utbildning jag är assugen på att gå men den finns i Malmö, känns lite sådär. Hittade någon liknande i Trollhättan som känns kanske lite mer lockande även om den är ett år längre. Men jag vet inte, får se. Måste ju överhuvudtaget komma på om jag ska fortsätta för att bli sjuksköterska.
Det känns inte som om det är det jag egentligen vill jobba som men alla andra säger att det är bara för att jag har fått ytterligare en motgång. Men ursäkta mig för att jag känner vad jag känner, jag jag känt så ett tag men tänkt att det går över. Visst, det är klart att motgångar gör mig mindre motiverad men jag har inte varit s motiverad överhuvudtaget känns det som.
Så vem vet, jag kanske flyttar från Knorren efter sommaren och får bo själv i en lägenhet. Det kan bli ett jädra äventyr. Herr J har ju än så länge ett jobb och är inte speciellt intresserad av att flytta ändå så det får väl bli back to basic - distans. Men vem vet, han kanske ändrar sig när han inte får vara i min underbara närhet hela tiden (knappast troligt). Kommer antagligen bara tycka att det är lugnt och skönt hemma.

Men anyhow, om det blir som det känns nu så är det bara att packa flyttkartongerna än en gång och ge sig iväg.

Nedåtgående

Jaha, vi får väl se hur det blir med det hela.

Jag ska söka lite andra program så får vi se hur det går, jag behöver ju inte bli sjuksköterska nu. Har ju hela livet på mig.
Så med andra ord så funkade det inte denna gången heller, sakta men säkert börjar jag förstå att det uppenbarligen är något som inte klaffar hemma hos mig.

Men som sagt så får vi väl se hur det blir här i livet...kan kanske bli dietist och inte följa rekommendationerna? Eller läsa meningslösa grejer för att bli ingenting alls som tex Harry Potterkurser?

Ytterligare en dag

Nu sitter jag och väntar på det där jädra resultatet på MED1. Det är fan tortyr att låta det gå så jädra lång tid för mig att få reda på att min framtid går åt helvete. Men uppenbarligen så kör LiU fortfarande på psykisk nedbrytning.

Jag ska mösa iväg till gymmet och göra lite nytta och sen ska jag hem och laga förhoppningsvis en kickassmiddag!

Puss på mig!

Det finns hopp

Jag klagade igår över hur illa jag tycker om skjortor som resulterar i fyrkantstuttar och det gör jag fortfarande. Det är liksom inte attraktivt att man får en stor fyrkant med fett ovanpå magen med fett. Inte för att det är något fel på tuttfett generellt men det är som sagt inte snyggt i den kombinationen.
Jag är väl egentligen glad för att en del av det jag har gått upp har satt sig i tuttarna så att inte allt har satt sig på magen och låren men det är ju lite sugit när de allra flesta skjortor jag har kommer från Tailor Store och är figursydda efter mina f.d. mått.
Hur som helst så har jag mer eller mindre gett upp allt för tillfället, kan vara min stundande PMS eller så men jag har ingen lust överhuvudtaget. Igår kväll när jag gick och la mig så börja jag gråta för att Jansson tycker om mig och jag insåg att jag är för pessimistisk för mitt eget bästa. När detta börja vettefan men jag kom på det att så fort jag får minsta lilla motgång så raserar hela min värld och jag är redo att släppa allt. Det är ganska dåligt faktiskt, som när jag mådde dåligt sist över något så tänkte jag " jo men det går ju åt helvete så då kan jag lika gärna bli tjock också". Eller snarare tjockare...
Det är alltså bara jag själv som står ivägen för mig själv men hur fan får jag bort mig själv? Hur ska det gå till? Jag kan liksom inte bara börja tänka positivt så blir det bra, för jag är ju hur positiv som helst TILLS att det kommer en motgång. Det är då jag inte klarar av det utan väljer att gräva ner mig. Palla mig själv liksom.

Men egentligen var det inte det jag skulle skriva utan jag skulle skriva att jag skiter i allt nu, jag är nöjd med mig själv just nu iaf. Jag är en ganska bra tjej egentligen och det finns värre saker katten kan släpa in. Men jag kommer aldrig bli nöjd ändå, så fort jag är nöjd med min vikt kommer jag vara missnöjd med mitt hår och när det är bra så kommer jag bli missnöjd med hur långa mina tår är osv. Så med andra ord tänker jag skita i allt och bara vara, det gör ju liksom varken till eller från. Det kommer alltid vara något ändå så det är bara att njuta så tar man det som det kommer. Eller det är iaf en utgångspunkt och det är mitt mål att kunna ha den tankeställningen. För rent logiskt kan jag tycka så men jag känner inte så och det är det jag vill, jag ska kunna känna att jag är bra som jag är och allting annan spelar ingen roll.

Spy galla!

Nu ger jag upp

och går till Friskis. Det är inget kul här på biblioteket längre.

Jag är på askonstigt humör = PMS. Och idag ska vi till Janssons föräldrar och äta semla. Gratis är gott.

Loser

Jag har kommit på att jag bloggar ala dagboksskrivande. Det suger ganska hårt eftersom jag själv hatar när folk skriver " först gjorde vi det och satt där en stund för att gå till henne och dricka te för att sen gå hem och kolla på film". Så nu är det slut på det, inga mer vi gjorde det sen det, sen det och sen efter det så gjorde vi det. Alltså jag kommer ju antagligen skriva vad jag gör men inte ala dagboksskrivande. Förhoppningsvis alltså, jag är ju ganska värdelös på att hålla mina ord nu för tiden.

Idag är det igång igen, börja plugga till farmakologitentan 1 april. Det har inte blivit något roligare, intressantare eller spännande alls sen sist gång. Fast i morgon får jag masa mig till skolan och spana i massa böcker, går bara igenom det jag redan har idag. Suck my face liksom.

Tidig lunch är vad jag förtjänar!

Fort går det

Jaha ja, så fort jag kom hem i torsdags efter blodtappningen så blev jag förkyld. Inte med den där jag är snorig men det funkar om jag snyter mig med jämna mellanrum utan rinnsnuvan som byter näsborre samtidigt som du byter sovsida. Det är alltså den jobbiga förkylningen jag råkade ut för och på detta så sa dom att jag helst inte skulle träna på typ en vecka efter jag lämnat blod. Men det kan dom ju glömma, jag har ett mission. Allra helst så ska jag gå ner 4 kilo innan 10 april men det vi får se hur det går med det. Har frossat som fasen hela helgen så det känns inte så troligt, men anyhow. Jag har inte tränat sen i måndags så jag måste sätta igång igen innan det går för lång tid och jag tappar allt.

I fredags var Jansson och jag på 3D bio, vi såg Alice i underlandet. Den var faktiskt helt okej, jag hade aldrig sett film i 3D så det var väl mest det jag såg fram emot. Tyvärr så gick vi ju på den tidiga föreställningen, 18.30, vilket innebar att det var fullt med såna där äckliga barn från nästa generation. Sånadär barn som uppenbarligen inte har lärt sig att man inte pratar högt på bio. Sånadär barn i 11-15 års ålder som helt enkelt stör skiten ur mig men det gick bra, inga större sammanbrott. Det var bara vid ett tillfälle som jag kände att jag reser mig upp och går och nitar ungjävlarna.
I lördags så sega jag järnet, var och handlade cola på Netto som en liten treat till mig själv till matchen. Som var helt underbar start på säsongen, Kalmar FF - IFK Göteborg 0-3. Kalmarpojkarna fick sig ett riktigt kalsongryck! Sen kolla vi på melodifestivalen trots min invändning men man får la offra sig för husefriden. Sagan om ringen åkte in i DVD:n och efter halva var det dags att natta Jansson så det var den dagen.
Idag har jag kickat ass i matlagning och gjort jordnötssmörsås gambian style för första gången, vi hade bjudit hem hans föräldrar för typ 2: gången någonsin så tyckte jag kunde slå på stort. Dom fick till och med med sig var sin matlåda hem för att dom tyckte om det så mycket. Det är bra tecken. Jag gjorde också muffins för första gången sen typ hemkunskapen i 6:an och det blev nog dom värsta muffisen jag någonsin sett. Dom var ju goda men muffinsformarna hade raserat så dom hade flytit ut och blivit till typ en enda stor muffins. Min förkylning var nästan helt borta men typ 19.58 kände den att det var dags att dyka upp igen och tvinga mig gå med papper i näsan för att kunna fungera som en normal människa.

Ja, det var min roliga och väldigt innehållsrika helg. Jag är ganska tragisk egentligen men jag tycker om det.

Samhällsinsats

Igår var jag för första gången och lämnade blod, känner väl att det socialistiska i blodet snart spiller över så det vara lika bra att dela med sig utav det. Det var den grovaste nålen jag någonsin sett att man sätter i en människa men det är inte så konstigt när de ska ha 4,5 dl blod ur dig på en kvart. Det måste ju vara lite fart på grejerna!
Hursomhave så får man ju lite fina ersättningar som tack för att man lämnar blod, jag valde en bok denna gången Gamla tanter lägger inte ägg och Gud som haver barnen kär har du någon ull - Mark Levengood och Unni Lindell. Jag ville egentligen haft ett assnyggt glas men jag hade Sveriges minsta väska med mig och kände inte för att promenera hem med ett vinglas i näven typ 3 på en torsdags eftermiddag.
Det jag ville säga var iaf att jag har hittat min nya bibel, jag älskar barn som håller sitt avstånd. Att få tillgång till deras intelligens utan att vara i närheten av dem, kan det bli bättre?

Jag har hittat några favoritcitat:

Gamla tanter är ofta tjocka. Inte för att de äter så mycket, utan för att det de äter lagrar sig i pucklar. Precis som på kamelerna. - Lars, 6 år

Jag tycker om att slå min syster. Inte medvetslös, bara så att hon förstår allvaret. - Jörgen, 7 år

En riktig kompis är snäll som en kossa och säger aldrig "bajskorv" till en med hård röst. - Sofie, 6 år

Många förälskade blir lite dummare. Lite bortresta i sitt yttre landskap liksom. - Thomas, 9 år

På pensionärshemmet luktar det middag i korridirerna och Gud i vrårna. - Siri, 7 år

Nej, säger jag. Vi skriver inte "Varför?" i morfars dödsannons. Han var 89 år. Vi skriver "Varför inte?" - Marks mamma

Och med det sista vill jag bara säga att jag nog är kär i Marks mamma. Den logiken är så jävla underbar!

Jag har även lyckats att bli förkyld och det är inte så roligt som det låter. Jag är tät i ena näsborren men det jobbiga är att det känns som om det är alldeles torrt och så fort man andas in så river det liksom i näsväggen. Det är inte skönt på något plan faktiskt, det är ganska irreterande och jobbigt.
Dagens plan är att jag ska läsa igenom partiprogram som en slags uppladdning inför valet i september, ska man följa familjetraditionerna så ska man ju rösta vänster men jag vet inte. Tycker att den där Lars Ohly är lite läskig på ett gubbslemmigt sätt. Men hur som helst, ska läsa dom där jädra programmen och så ska jag hasa mig ner till biografen och hämta ut våra biljetter till kvällens tidigare visning av 3D versionen av Alice i underlandet. Jag ska alltså ta mig ner till stan, förbi alla affärer som jag vill gå in i och in på bion, hämta biljetterna och sen gå förbi affärerna en gång till utan att gå in i dom. Och anledningen till att jag inte ska gå in i några affärer på vägen är för att jag kommer köpa något, jag känner det i hela kroppen. Bara för att min ekonomiska situation inte är lika haltande längre tror jag att jag kan köpa vad jag vill utan att det får effekter, vilket inte riktigt stämmer. Men jag ska vara stark, jag ska inte göra av med pengar på något ovettigt fram tills 10 april, då jädrar släpps alla gränser. Det kan bli årets händelse och då ska det inte finnas några gränser!

Jag har uppenbarligen fått en liten förkärlek för att skriva långa inlägg det senaste så det är ju dumt att sluta här menar jag.

Det är ganska skönt just nu, jag har gått ner 2 kilo på och är just nu bara 5 kilo från min egentliga normalvikt. Dom ska fasen bort till sommaren! Sen är väl det viktigaste kanske att behålla den men det ska gå, bara jag kommer dit så löser det sig, på något vis.

Puss på mig själv.

MAAAAAAT!

Ja, jag saknar det! Jag dricker pulver 4 gånger om dagen och äter 1 gång men det gör mig galen. Nog för att man har varit matfokuserad förrut men nu är det bara löjligt mycket. Jag bara längtar tills skiten är slut så jag kan få äta mat hela tiden!
Men visst jag ser ju nyttan i det hela eftersom man inte kan äta lika mycket som förrut så den effekten har man kännt av men det är tråkigt att inte få tugga!
Sen när jag är väl är färdig så ska jag bara äta på assieter för att inte möla som vanligt, äter man på assiet och tar bara en gång kan det inte gå fel, eller?

Annars rullar livet på här, mösar i soffan, söker lite jobb och väntar på besked på tentan. Chillar med andra ord.

Pöss på möss

Helgen

Med Jonte och Malin i stan blev det en toppenhelg!
I fredags handlade vi och sen gjorde paj och mumsade massa! Den blev riktigt lyckad faktiskt, paj är underskattat!
Min lördag började inte riktigt som jag ville: läste ut Bitterfittan (asbra bok!) och låg och drog mig för att jag egentligen inte ville gå och träna men jag masa mig upp ändå. Kommer till friskis och på lördagar har dom ett barnpass så det var fullt med idiotiska barn som var ivägen och ligger som döda fiskar i det tränga utrymmet där man ska ta av sig skorna.
Men anyhow, jag vadar mig igenom detta lilla helvete fram till skannern för att komma in men då funkar inte det, det piper men grejen vägrar snurra så jag kommer in. Får säga till i kassan och så frågar dom den dummaste frågan ever: har du betalat medlemsavgiften? Men hallå eller? Det är ju mars, det är klart jag har betalat den. Så hon kollar mitt kort och det visar sig att det gick ut den 4:e mars istället för 24:e som jag trodde. Jag blir något fruktansvärt förbannad men får ändå gå in på mitt baspass. Men jag kan inte koncentrera mig för jag blir bara mer och mer förbannad på mig själv, min ekonomi och livet.
Efter 45 min på det 75 min långa passet går jag, jag står inte ut längre. Det är första gången jag går tidigare från ett pass utan någon vettig anledning. Så jag kommer hem och gråter en massa för att jag blir så trött på allt och därför att jag gråter när jag är arg.

Men jag tar mig samma och gnäller lite för pappa och går sen in i duschen. Efter den här jävla skitstarten tänkte jag att nu kan det bara bli bättre, det är ju liksom änglarna ska ju liksom spela och matchen går på tv:n. Men icke sa Nicke, de kan inte hålla bollen inom laget och slirar runt på planen på något sätt. De känns helt enkelt ringrostiga men de ska ju egentligen inte vara det, tycker man. Men det är bara hoppas att de tar tag i det hela och ser till att kicka ass under säsongen så de återigen kan bli svenska mästare! 2010 is gonna be a hell of a year! Det här var bara en liten parantes.
De förlorar matchen och det är dags för att äta lite, eftersom jag bestämde mig för att jag fick ta en paus från pulvret under helgen nu när det var finbesök. Men idag är det back on the pulver tills de är slut, eller ja... jag ska äta ett litet mål om dagen för att behålla mitt vett på något plan. Det är fruktansvärt tråkigt att bara inta flytande "föda". (Ytterligare en parantes)
Jag gör mig i ordning och byter kläder minst 7 gånger innan jag bli någotsånär nöjd och precis när jag tänkte byta om den sista gången ringer Micke på dörren och då får det vara. Jag behåller helt enkelt det jag har på mig. Sen efter ett tag kommer Malin, Jonte och Låvis och det är bara att starta igång kvällen. Vi sitter och snackar skit och har det trevligt och upptäcker att sömmen i Låvis kjol har spruckit. Låvis och Malin går till Eknäsg 5 för att byta och kommer tillbaka lagom tills att taxin ska åka. Problemet var bara att det var att vi hade en stark GT var att dricka innan vi slänger oss ner och in i taxin. Jaha, det är bara att svepa! Herr J och Jonte kryper in i bakluckan, Micke i framsätet och the girls i baksätet. Sen var det bara att åka ner till Svea och fortsätta kvällen. Det var asroligt där nere och efter ett tag kom det lite mer folk också. Men som allting annat så tog det ju slut eftersom klockan slog 3 så det var bara att traska hemåt med et obligatoriska stoppet vid Olympia.

När vi väl kommer hem och fått i den där falafelrullen så bestämmer sig Herr J för att bli lelös och glida ner på golvet som en hal ål. Eftersom jag inte orka dra upp honom och han drog med sig täcket ner tyckte jag att jag var så snäll när jag slängde ner en kudde på golvet åt en. Men den träffa vattenflaskan så mähät vaknade och kröp upp i sängen igen utan täcket och blir förbannad på mig för att jag snor hans täcke och vägrar förstå att hans ligger på golvet. Vilket innebär att han får sova större delen av natten utan täcke och inte förrän efter typ 5 timmar när han nyktrat till förstår när jag säger till en att hans täcke ligger på golvet.
Söndagen var totalt misär och jag sov bort hela dagen på soffan eftersom jag tittade på tv:n i typ 20 min innan jag somnade om. Som sagt så är det back on the pulver idag och jag har redan fyllt diskmaskinen och diskat den, plockat iordning på alla flaskor och burkar som inte går att panta - en hel påse - druckit frukost och ska snart sätta igång med att läsa lite farmakologi. Flytta över pengar också så jag kan köpa ett nytt kort så jag kan träna. Sen ska jag gå i idé tills 10 april för att försöka rädda min ekonomi lite grann. Det är inte bra att leva över sin budget och tro att det ska lösa sig ändå när man inte har någon extra inkomst. Men snart är det sommar och jag får in lite nya cash att leva på.

Ja, det var dagens babbel så det kanske blir lite mindre snurr här uppe i hjärnkontoret!

Okej...

Ja, nu var iaf MED1 gjord. Det känns helt okej faktiskt men det har det gjort de senaste gångerna så det är väl snarare ett bevis på att det kommer gå åt helvete. Men anyhow det var fint väder i dag och min tredje dag på pulvret. Jag kan ju säga att jag saknar föda, har druckit 13 sånadär påsar och vill ha lite olika smaker i munnen känner jag. Choklad och jordgubb is not enough för mig, men jag har gett mig fan på det här. Det är en påse kvar idag sen är det imorgon och 3 påsar på fredag sen får jag äta. Bara för att Malin och Jonte kommer. Sen är det back till påsarna som gäller.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra dock. Funderar på att kanske börja trappa ner redan på söndag och äta typ frukost men jag vet inte, kanske ska stå ut. Det blir ju bara 13 dagar totalt, kan ju kanske göra en större skillnad än man tror.
Hursomhave så vill jag att tiden ska gå lite fortare så jag får äta!
Imorgon ska jag läsa Bitterfittan hela dagen och på fredag måste jag dammsuga för att det ska vara besökbart här hos lag CeJa (uttalas See ya, kitchigt jag vet!)!

Pulverveckor

Jaha, nu har det börjat!
Jag har börjat dricka pulver så de närmaste typ 2 veckorna kommer jag bara inta flytande föda och förhoppningsvis gör det att jag går ner lite till. Jag är som sagt 7 kilo bort från mitt mål så varje kilo som försvinner under dessa veckorna är bara ett plus!

Jaha ja, jag kan ju säga att jag redan nu är sugen på att äta och det kommer nog bli svårare än jag tror att hålla det här. Men jag håller alla tummar och tår som går, jag har fan bestämt mig att jag ska bli smal tills i sommar. I'm gonna rip beach -10 apart!