Ännu en helg

I fredags så var det pepparkaksbak här hos oss. Jag har inte riktigt tålamod till sånt, det är kul de första 10 min sen är det inte roligt längre. Men det är ju tur att Herr J blir helt lyrisk och kavlar på som en galning. Min del i det hela brukar bli att sitta och glo på ugnen för att
pepparkakorna inte ska brännas.

I lördags morse (tidigt) var det dags att mösa iväg till skolan för tenta. Sen var jag och Låvis och kikade på feministisk porr och lyssna på föreläsning :) Sen var det en liten runda på Myrorna, Diechman (?) och Twilfit utan resultat. Sen var det hem och fixa innan jag kilade iväg till Låvis för att sen gå till Trappan och bara chilla typ. Det var bartömmning och billig alkohol är det väl ingen som tackar nej till liksom. Kvällens drinkar för 35 kr, flasköl för 20 :- och cider på flaska för 25 riksdaler. Men det blev knappast någon dokumentation av kvällen men det var jävligt trevligt hursomhelst. Det ska minsann göras om!

Fy fasen vad tiden går!

Om 6 dagar har jag bott i den här staden i 11 månader. Ursäkta Tiden, vart tog du vägen?
Anyhow det jag skulle bullshita om var att tiden går jädrans fort och redan nu är nästan hela nästa år planerat. Om det ska fortsätta så här, när ska jag då bli ssk, stadga mig och börja ett liv? Jag har ju inte tid för sånt.
Det är nästan full rulle ända fram till Rebellion i aug nästa år. Det är minst en sak i månaden som är inbokad än så länge, typ. Alltså hur kan man leva så här egentligen? År efter år bara flyger förbi utan att man egentligen tänker på det. Kommer ju hinna fylla 89 innan jag fattar galoppen. Men å andra sidan är det jädrigt kul att man har ett år full av saker att se fram emot. Det skadar aldrig :)

Och snart är det dags för den årliga decemberresan till England. På onsdag bär det iväg, då ska det handlas julklappar och se på Madness och Cockney Rejects 30års kalas. Och like the cerry on top så ska jag träffa faster och hennes sockersöta ungar. Lovely!

Latheten

Ja, jag är inte den mest aktiva, engagerade eller intresserade människan.

Och med det ville jag säga att jag vet att jag har vart seg på att uppdatera det senaste, inte för att det spelar någon roll men ändå.

Helgen var jädrigt skön och välbehövd. Jag och Herr J åkte ner till Götet och mina fräscha föräldrar med tillhörande barn. Fredag var mest chill i soffan med chips och mys. I lördags så var jag på julklappsjakt med den underbaraste tjejen Jenny och hittade ingenting. Sen åkte jag hem och försökte få mor min till att klippa mig men det gick inte så värst bra, hon vägrade hårt.
Sen var det dags att dela på en flaska vin med mor och sen åka in till Henriksberg för spelning. Det var bra i vanlig mening men sen ballar det ut och jag blir så trött på folk. Palla med att vara långsint. Det är såna saker som gör att det är skönt att man bor i en stad där sånt inte förekommer och gör det det så är man ändå inte medveten om det. Gotta love it!

Men hursomhelst så känns allt ganska så bra nu om man bortser från att jag har omtenta på lördag. Det allra roligaste är att om jag inte klarar tentan så får jag inte heller börja nästa termin eftersom det är en spärrtenta, eller ja jag kan ju söka dispens men det lär jag inte få beviljat iaf.
Kanske dags att börja med dagens plugg.

Hej hopp, trädtopp

Något kan jag allt

Jaha, nu har det hänt. Första gången som jag klarade en tenta på första försöket, det är alltid något att fira. Usch och fy vad skönt att det gick vägen! Nu är det bara att ta tag i resten av all skit som står upp i halsen. Det är iof skönt att vara ute på VFU så man slipper sitta och uggla i en föreläsningssal men jag känner som så här: fy fan vad skönt det kommer bli att börja jobba. Jag pallar snart inte med det här, jag vill bara bli klar så man slipper eländet.

Det känns så meningslöst med vissa saker. Som att man ska skriva rapporter och sånt, alltså jag kommer inte skriva några vetenskapliga rapporter i mitt arbte, jag kommer heller inte skriva en C/D uppsats heller. Skulle jag vilja hålla på med sånt skulle jag ju inte välja att ha ett "praktiskt" arbete. Inte för att jag anser att det är så praktiskt nu när jag vart ute på VFU men det är ju en annan sak. Man sitter fan mer framför datorn och dokumenterar än att träffa patienter. Det är ganska så sugit faktiskt, men vad ska man göra åt det?

Anyhow, nu ska jag leta forskning om ett ämne som det inte finns någon forskning i. Jävligt lyckat, heja mig!

Jo

Livet blir nog inte så jädra mycket bättre. Just nu sitter jag och slötittar på Gilbert Grape, en underbar film som jag inte kan njuta av eftersom jag inte är i rätt sinnesstämmning. Egentligen ska jag ju plugga till den medicinskt vetenskapliga tentan 12:e december men det går ju inte för sig. Först måste jag äta upp resterna av tacosen som blev över från igår, sen måste jag ju äta tortillachips med ostdip och efter det måste jag ju också kolla på tv eller någon film, det vorde ju hemskt att göra något vettigt när jag är hemma själv och har all möjlighet till att göra något vettigt.
Men som sagt så går ju inte det för jag måste njuta av att vara ensam och skulle han varit hemma så skulle det ju inte gå att plugga heller för då måste jag umgås med honom. Ja, det är tur att man inte har ursäkter till allt här i livet.

Nej, nu ska jag kolsyra lite vatten så jag har något att dricka i kväll.

P.S. Rinnsnuva är kul! D.S.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Fy fasen för mig själv säger jag bara. Min VFU har börjat idag, jag är på Hageby Vårdcentral vilket passar mig bra. Det tar 10 min att gå, det är skönt. Men hursomhelst, idag så skulle jag gå till Apoteket i Hageby Centrum för att köpa Descutan till J som ska cutta i armen i morgon.
Så jag går från VC till centrum, tar typ 5-10 min, tar den där descutanen och ställer mig i kassan och börjar leta efter plånboken. Nehe, den är kvar på VC så det var ju bara att knalla bort till VC för att hämta den, gå tillbaka till Apoteket och sen gå hem vilket betyder att jag går förbi VC eftersom Hageby Centrum ligger på andra sidan VC hemifrån.
Det tog typ en timme från att jag slutade tills att jag var hemma. Jag blir så trött på mig själv. Usch och fy.

Men idag ska jag träna, fast att jag har ont i halsen igen så kanske bara ska yoga. Vi får se.

Det är jävligt kul att det inte fungerar normalt att skriva ett inlägg!

Det kanske kan bli en bra dag ändå

Dagen började skit och har varit skit fram tills nu. Alltså det finns människor som är så roliga. Det här är inte för att förringa eller trycka ner någon men jag tycker det är så komiskt. Jag har haft en msnkonversation om "slamperi". Enligt denne så kallade "anonyme Anton" så är jag typ Sveriges slampa no 1.

”Anonyme Anton” säger:

haha typ

jag har en ny tjej på g

men usch

hon har slampat sig en gång o jag kan inte få ur det ur hjärnan så vettefan om hon duger

Lisa säger:

slampat sig?

”Anonyme Anton” säger:

ja

hon låg med nån hon inte var kär i när hon var skitfull

Lisa säger:

HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH

”Anonyme Anton” säger:

o jag tycker att det är skitäckligt o vettefan om jag kan tycka om henne då. Hatar all form av slamperi.

Lisa säger:

är det att slampa sig är jag och alla (både män och kvinnor) jag känner slampor

”Anonyme Anton” säger:

okej

jag ligger iaf inte med sånna jag inte är kär i

o hatar kvinnor som gör det

därför vet jag inte hur jag ska göra med henne

Lisa säger:

lycka till med att hitta någon som ALDRIG har legat med någon dom inte var kära i

”Anonyme Anton” säger:

det har jag

Lisa säger:

vad du tror ja, enda risken för det är ju typ att hitta en oskuld

”Anonyme Anton” säger:

jag har själv inte legat med tjejer jag inte varit kär i så

Lisa säger:

ne, men du är ju typ den enda i sverige, du och mormonerna

”Anonyme Anton” säger:

nepp

så vet jag att det inte är, alla är inte som du vetdu, folk anser olika saker

Lisa säger:

jo, det är klart det, det vet jag med men alltså det finns jädrigt få människor som enbart ligger med folk de är kära i

det är väl klart att de finns men de är ju helt klart en minoritet

”Anonyme Anton” säger:

jo jag vet det

men jag gillar inte sånna som sagt.

tycker dom är äckliga

Hur som helst var det här dagens räddning. Det är som om personen ifråga är född i ett annat århundrande eller så är det kanske möjligtvis jag som har en helt förstörd bild av sex. Men jag anser faktiskt inte att det är all that important. Det är en fysisk sak som är bättre på ett plan när man gör det med någon man tycker om men det spelar ingen roll faktiskt.

Nu blir jag bara trött på riktigt!

Fastna i Mammas pojkar, herregud säger jag bara. För det första så blir inte en dokusåpa som man kopierar direkt från USA bra i Sverige. Det som funkar där funkar inte här i 9 av 10 fall. Hur är man funtad när man går med på att åka iväg någonstans och dejta 3 män när deras mammor är med. Hur tänker man? Räcker det inte med att träffa föräldrarna när börjar bli seriöst?

Hursomhave så var det inte därför jag började skriva denna dagen. Jag är sjukt trött och jag har en bok som jag måste läsa ut. Jag måste läsa den eminenta boken Medicinsk teknik för sjuksköterskor. Lucky me! Jag vill inte ha tenta på måndag, men förhoppningsvis kan det vara den första tentan någonsin på den här utbildningen som jag klarar på första gången. Förhoppningsvis så kan man kanske klara det, mitt mål är att göra det. Men jag har upptäckt att jag har den tron om att det är något annat som gör att jag klarar det eller inte. Det är liksom som om det inte är min insats som bestämmer utan att det är hur examinatorn känner sig när han/hon rättar. Och så är det ju inte, pluggar jag och gör det jag ska så kommer jag klara det.

Men det är väl mitt problem som jag måste styra upp snart. Relativt snart också.
Men puss på mig.

Självdiciplin?

Hur gör man? Hur gör man för att inte börja surfa in på alla communities, festival-kläd-och allmän-tjafs hemsidor när man egentligen bara ska kolla på Folkhälsoinstitutets hemsida? Kan någon förklara för mig hur man hindrar sig själv?

Dessutom har jag och Elin nu bestämt oss för att ha en positiv syn på livet. Jag misslyckades katastrofalt redan första dagen men att i riktig tonårsmanér ligga och kräla på livets botten och bara vilja dö. Hej, jag har ett ostabilt psyke! Men jag skyller det på att jag fortfarande inte kommit ur puberteten, jag har rätt till att vara omogen, ostabil och jävlig ett tag till.

Hursomhave så ska jag alltså snart hasa iväg till skolan för att öva på momenten som vi gjort under terminen, har ju tenta på ett utav dem på måndag. Lusten för att gå till skolan är ungerfär minus 380, jag känner inte mig manad för fem öre för att jag tycker inte att jag behöver det men jag vet att om jag skulle kugga skulle jag hata mis själv för att jag inte tränade innan. Men å andra sidan har jag inte klarat en enda tenta på första försöket hittillls så varför skulle jag göra det med denna tentan? Det finns ju liksom inte en chans för det heller så det är egentligen lika bra att stanna hemma. Och där var det positiva tänkandet ja!

Nej, nu ska jag gå och vara positiv någon annanstans. Typ i skolan.
Hej hopp!

GE MIG MOTIVATION! NU!!
Det finns fan ingen ork eller lust till någonting längre. Ju mer jag lever ju mer blir mitt liv en av Winnerbäcks låtar. Dyster, tragiskt och bara miserabelt fast på sitt sätt helt genialiskt. Fast i mitt fall kanske ganska så lite genialiskt utan mest dystert, tragiskt och miserabelt.

Död

Ja, det kommer aldrig gå

Nu när jag väl har kommit igång med träningen och lyckats gå ner typ ett halvt kilo eller något så tror man ju att man har världens grymmaste ämnesomsättning och att jag kan äta vad jag vill. Som denna helgen t.ex. först så börjar jag med att dricka massa alkohol för det är så bra för kroppen, sen så delar jag och Herr J på en kebabrulle typ 2 min innan vi lägger oss. Och som om det inte hade vart nog så väljer vi att äta pizza, 2 olika typer av chips med dip och en centerrulle dagen efter. Bra taktik Lisa, smart drag. Men om man ska vara lite positiv så kan man ju se det såhär, jag hade ju ätit det oavsett så nu när jag tränar så är det väl lite mer förlåtligt. Men det är inte så smart att göra typ allt man kan för att förstöra de små små resultat man iaf själv ser även om ingen annan gör det. Det är ju trots allt för mig själv jag tränar, tro't eller ej.

Men nu ska jag vara nyttig och plugga lite innan vi ska ha färdighetsträning. För jag är så jävla bra egentligen.

Så kan det gå

Nu har jag överraskat klart för ett tag. I torsdags åkte jag hem till mama och papa och överraskade. Det var bara papa som visste att jag skulle komma för jag tyckte att det blev festligare så. Det blev det också, lillgrabben fyllde hela 13 år så det var egentligen därför jag åkte ner. Han ska ju firas! Så i torsdags satt vi hemma och lallade. Sen blev det fredag och jag åkte och träffa Malin och vi lalla på stan för att sen åka hem till henne och förfesta/göra oss iordning/snacka skit/ må bra. Sen efter total katastrof (nästan) får vi rusa ner till turken för att kolla om vi kan skriva ut biljetterna som vi glömde av att skriva ut när vi var på stan. Jag menar hur fan ska vi kunna gå på burlesquekväll utan biljetter? Så vi rusade ner typ halvnakna med jackor och papillotter i håret och såg allmänt galna ut. Men eftersom han var dagens ängel så fick vi skriva ut dom, gratis dessutom! Sen var det mer drinkar som väntade för att lugna de stackars nerverna sen begav vi oss i väg till Belle och Tip the Velvet. Vi kan enkelt säga att det var mycket bättre denna gången när man inte var så bakfull så det kändes som man satt och kollade på tv. Det var helt enkelt en jädrigt skoj tjejkväll med burlesquetema. We like! Det ska minsann göras om. Det är en Tip the Velvet kvar för iår, den 4:e december och den ska inte missas. Ska även försöka få med mig Herr J på detta event men det känns som en mindre omöjlighet just nu faktiskt. Men jag ska fiska fram lite tips och trix så kan det nog gå.

Lördagen gick i kulturens tecken. Det var familjedag och vi hasade ut till Naturhistoriska efter mycket om och men, som det brukar vara när hela patrasket ska ut. Men efter en stunds letande efter parkering kom vi i alla fall fram och in på museet. Spännande spännande, det är fan kul att vara kulturell, egentligen. Efter en lagom dos med kultuvering så åkte vi till Bamboo och åt, lika ljuvligt som det brukar vara. Det är mums! Sen var det dags att åka hem och sova i någon timme för att sen kolla på Little Miss Sunshine vilket bara är en spegling av vår störda familj. Allvarligt talat så kunde det lika gärna varit oss de filmade en dag. Vi är precis lika störda. Jag ska nog filma oss en dag för att spara och skicka till Dr Phil och få ett utlåtande på det.

Men hursomhave igår kom jag hem och så åkte jag och Herr J och storhandla, denna gången verkligen lyxhandlade eftersom det nästan egentligen inte behövdes handlas eftersom vi har massa med mat hemma. Men som sagt ska man handla en gång varje månad så ska man göra det vare sig det behövs eller inte. Det är dumt att bryta en rutin.
Så det var min helg, jag är helt klart nöjd och vill ha mer såna helger när man har lagom mycket att göra och man inte behöver stressa runt som en jädra yr höna som jag gör hela veckorna ändå.

Idag, kl 14.00 ska jag infinna mig på ViN för att ha färdighetsträning i EKG. Jag ska sätta elektroder på tuttar! WOHO, eller något. Nee, jag vet inte men vi ska iaf sätta elektroder på varandra i gruppen så vi får väl se hur det går. Känns som om det kommer gå åt helvete som valigt men man kan ju hoppas att man får lite flax och lyckas utan att göra bort sig totalt.

Tack och hej, trevlig tjej

Vad gör man på en tråkig föreläsning?

I förra veckan då typ alla föreläsningar sög pung så satt jag och skrev i min egna lilla värld istället. Jag tänkte att jag skulle skriva det här för jag är så ointressant och tråkig. Så här kommer det.

Det finns flera olika sätt att tackla en tråkig föreläsning. Vissa sover, andra skriver lappar. Jag brukar låtasa att föreläsaren pratar ett annat språk, oftast är det ett som låter som Chewbaccas. En hel del människor ägnar sig även förläsningstiden till effektiv konstutvekclingstid. I slutet av terminen har man helt enkelt ett block fullt med väldigt kreativa bilder.
Jag som är helt talanglös, när det gäller att skapa något med min händer, svävar iväg som sagt. Planerar min tid de närmaste veckorna, allmänna tankar om livet och personerna inom det, hittar på historier och oftast - allra oftast så kämpar jag för att hålla mig vaken.
Problemet för mig med totalt ointressanta föreläsningar är att jag lär mig genom att lyssna men kan jag inte hålla mig vaken eller intresserad så missar jag massor, jag fattar heller inte ett skvatt utav det jag sen läser.

Fast det jag egentligen skulle skriva om var hur intressant det är att observera människor på föreläsningar. Folk sitter verkligen i sina egna världar och parallela universum. Det borde egentilgen vara en vetenskap om hur människor beter sig på föreläsningar (kanske det är, vad vet jag). Men ta bara en sån sak som hur folk ser ut när de är koncentrerade - vissa ser totalt ointresserade ut, trötta, out of space eller förbannade. Sedan finns det dom som verkligen skiner upp, sån är defenitivt inte jag.
Jag anser ju att det mesta som gås igenom på våra föreläsningar är logiskt, för mig är det inte logiskt att låta en människa med ett stort jävla jack i armen springa runt så att hjärtat pumpar ut ännu mer blod. För mig är det logiskt i den situationen att försöka få personen att vara stilla och om möjligt ha armen i högläge, det är heller inte ologiskt för mig att man inte pratar om sina egna problem istället för patienten. Men uppenbarligen är detta inte lika självklart för alla andra eftersom HU anser att vi behöver föreläsningar om sådana saker.
Men hursomhave så är det ganska så tråkigt och värdelöst med föreläsningar soom inte ger något. Defenitivt inte när halva klassen går i pausen, men måste känna sig ganska värd som föreläsare i den situationen.
En annan sak som inte alls har något med det här att göra är att jag funderar på att ha något såkallat tema på bloggen. Just nu bitchar jag enbart om hur värdelöst allt och alla är, kanske kan vara skönt att tvinga hjärnan att ha ett annat fokus. En tanke är att försöka mig på snuskbloggen igen men det känns inte så jättelockande, känns som om det redan finns ett gäng sådana liksom. Sedan är frågan om jag är tillräckligt engagerad för att komma på snuskhistorier, sen fattas det ju fanatsi också. Men det är en tanke. Det hade vart skönt att ha en snuskblogg utan krav på uppdateringar, bara en gowiththeflow- blogg så att säga. att bara skriva när jag har flow. Men jag måste ju ändå ha något ställe att bitcha om livet och det känns inte lockande att ha 2 bloggar faktiskt. Men som sagt, kickar det in lite inspiration och motivation så kanske det kan hända att det blir en snuskblogg utav den här.

Man vet aldrig so you better watch your back!

Lagen om allts jävlighet

Det är nog det enda som jag vet stämmer till 1000%
För det är verkligen så, alltid, att all skit och jävleskap kommer samtidigt. Det är som om den/det/ödet/whatever som styr skutan verkligen vill bryta ner en.
Det är nog inte meningen att folk ska leva utan alla ska ta självmord och dö i elände. Det tror jag är meningen med livet - att må skit, få skit, kasta skit och dö som skit. Bli nerspolad, bortspolad och raderad. Inte ett minne av att du har funnits.
Just nu är en såndär period jag önskar att jag inte var född, eller egentligen inte jag men alla andra. Det hade varit så skönt att få vara själv. Fast å andra sidan hatar jag att vara själv men vi säger så här: det hade varit jävligt skönt att vara själv i Sverige, så när jag hade kännt att jag vill/behöver prata/se någon annan människa så kan jag åka någonstans eftersom jag är rik. Jag tar ju över Sveriges budget och eftersom det bara är jag som finns i Sverige kickar jag ass.

Åh, vad jag önskar att jag hade fått kunna vara själv.

P.S.

Sug röv

Clue?

Jag har ingen aning längre, jag vet varken ut eller in. Skjut mig bara så slipper jag/vi/du/alla problemen som det innebär att leva.
Why, why, why and once again why?

Det är fruktansvärt skönt att rapporten är klar! Eller ja, jag ska få en liiiiiten del av Julia sen är den klar men den är KLAR! WOHO.

Men sen är det allt annat som t.ex. fetma, hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, mental hälsa, aggressioner, klädproblem, skoproblem, hårproblem, kärleksproblem, boendeproblem, levandeproblem.

Allting är fan bara ett enda stort problem och ibland känns det som jag vet vad lösningen är men i nästa sekund så planerar jag framtiden med det som just nu verkar vara problemet. Vad fan betyder det då? Att jag blivit så jävla tragisk att jag kommer leva resten av livet som jag gör för att det är bekvämt, att jag tänker som jag gör för it's the real thing, eller för att jag helt enkelt är dum i huvet?
Just nu så känns det som det är det sista alternativet, det finns fan inget vettigt att hämta. Det är bara elände, skit och elände hela tiden. Fast det är ju inte det för stunderna mellan är ju underbara men det känns nu för tiden som att jag nästan hittar på dom. Dessutom så kommer dom på så konstiga tillfällen och är så starka så det känns som om det är någon som spolar tillbaka tiden till då det började. Men jag vet inte, jag vet inte in eller ut. Ut eller in är väl snarare frågan. Vill du, vill jag, vill vi, ska vi?

Orka mer funderingar idag, nu ska jag sova för att slippa den här jävla skiten för ett tag.
Hej hopp, bergstopp

Ugg!

Usch och fy och blä på det här! Jag pallar inte mer nu, skulle träna nu om 6 min egentligen men hinner inte eftersom jag måste skriva typ en rapport på 7 sidor. Det är fan inte kul någonstans och jag kommer snart skrika.
Dessutom är jag hemma själv och helt övertygad om att vi har möss eller råttor för det prasslar, snärter och låter alltid. Speciellt när man är själv bara för att råttor och möss är äckliga, vad fan ska jag göra om det kommer en stor fet jävla råtta springandes över golvet? Jag kommer bara skrika och ringa typ brandkåren som får komma och döda den. Jag skulle inte palla det, jag ryser fan så jävla mycket nu att jag knappt kan sitta still bara för att tanken är så äcklig. Usch och fy och blä säger jag bara.
Och nu ska jag "träna" så hej svejs lingonrejs!

Lilla fluga

Lilla fluga jag är inte rädd för dig
Så nu ska du lyssna noga på mig
Lilla fluga nu måste du förstå
Jag ska rycka dina vingar, båda två
Lilla fluga jag är inte rädd för dig

[ref] Jag ger igen imorgon, imorgon och inte idag
Ja jag är stark i morgon, imorgon så är jag bra
Ja då ska jag säga ifrån
Och inte sitta här som ett fån
Jag ger igen imorgon, imorgon är en annan dag

Lilla fluga det är dags att ta adjö
Fråga inte varför men nu ska du dö
Som alla andra trampar rakt på mig
Ska jag ge igen, ge igen på dig
Lilla fluga det är dags att ta adjö

[ref]

Det är så mycket, så mycket jag ska
Och göra saker som är bra
Men kanske inte just idag
Jag tror imorgon blir en bättre dag
Ja imorgon blir en bättre dag

[ref]
------------------------------------------------------

Och med det här ville jag ha sagt att Caroline af Ugglas knows her stuff.

Bitter

-Hej, jag heter Lisa
- HEJ LISA
-Jag är 20 år och bitter as hell
*Applåder*

Varför finns det inte AB? Va? Varför finns inte Anonyma Bittra? För det är ett ställe dit jag hade velat gå. Fast till skillnad mot typ AA och sånt så ska man inte bli bättre. Man ska bara sitta där och vara bittra ihop, som ett kollektiv. Det absolut bästa är ju att man kan vara bitter över ALLT, fatta hur bittra man skulle kunna vara. Det är dessutom ingen som bryr sig om att du är bitter för de flesta lär vara ännu mer bittra än vad man själv är!

Jag ska starta AB!

Förlåt

för mitt veleri med layouten men det är bara helt enkelt beslutsångest. Lär ändras ett antal gånger till innan jag är nöjd.

Höst

Idag är det verkligen pisshöst, grått regn och pissigt blåsigt. Det är fan inte kul, jag vill ha fin höst med det där underbara ljuset som bara finns på hösten, med de gulnande löven och det bra humöret som följer med det.
Jag vill dessutom ha en fungerande cykel, jag hatar att gå. Det suger pung, enda gången man ska gå är när man ska på promenad för att man vill. Inte för att man måste. Usch, usch, usch.

Men det är väl kanske dags att göra sig iordning och äta lite så man hinner iväg till skolan i tid. Kommer frysa röven av mig på vägen men so be it.

Sug röv, jag är dum i huvudet.

Bloggeri

Jag är i ett sånt funerarmode just för tillfället. Jag funderar över allt och ingenting, stort som lite. Dock mest litet, eller aa kanske inte litet men varför man har valt som man har gjort och varför man känner som man gör och varför man vill det man vill. Men visst jag är ju nyss fylld vuxen så jag kanske fortfarande är kvar i tonåren och sökandefasen. Det skulle kunna vara så, eller så är det att jag är en funderare. Det har jag ju nästan alltid varit, funderar över allt och ingenting och oftast ingenting som t.ex. varför det surrar när flugor flyger. Eller vem som får mest ont vid en krock; lastbilen eller spårvagnen? Det är mitt kall i livet, att vara filosofisk och fundera tankar som inte leder någonstans.
Men hur som helst så känns allt just nu ganska bra, det börjar märkas av träningen iaf mentalt, lite inbillningsvis även på kroppen. Men som sagt det är nog bara inbillning. Men det känns bra, det är på väg åt rätt håll. Börjar komma en bit upp i backen.

Sen har jag funderat en del över mitt bloggeri och hur vettigt det egentligen är. Det skulle ju vara lika bra att köra på dagbok i fysisk form, egentligen. Men nu kör vi på det här ett tag till, det skulle ju annars finnas en risk för att jag inte finns eftersom jag inte bloggar. Men å andra sidan är det ju ingen som läser min blogg så det skulle inte göra någon skillnad.

Förhållande

Det är nog det konstigaste ordet och saken man som en människa kan vara med om. Det finns knappt någon vett och reson i att man "frivilligt" väljer att leva med en människa resten av sitt liv (knappast aktuellt nu för tiden dock). Hur kan en rationell och såkallad utvecklad varelse välja att spendera sitt liv med en annan människa som man mer eller mindre inte känner, alltså riktigt känner. Det är ju egentligen först när man har flyttat ihop som man verkligen börjar lära känna varandra. Så egentligen väljer man att flytta ihop med en annan människa som man egentligen inte känner och som dessutom är så gullig, mysig och härlig eftersom man rimligtvis är kär och alla vet vi att man blir inte riktigt klok när man är kär. Och alldeles beroende på hur man är som par och också individer så kan det bära både åt helvete eller himlen.
Men man ska alltså bygga upp ett helt liv tillsammans men ändå värna om att inte helt förlora sig själv i tvåsamheten. Man ska bejaka sitt jag i vårat vi. Det tror jag är där de allra flesta brister. Man har inget jag utan man är bara ett vi. Man har olika sysselsättningar under dagen men när dagens arbete är slut så har man bara varandra. Man tränar tillsammans, man äter tillsammans, man tvättar tillsammans, man handlar tillsammans och man är vaken tillsammans och så sover man tillsammans. Är det då konstigt att ett förhållande tar slut? När man inte har något jag utan är ett vi, hur mår man då egentligen? Och om man väl svingar loss lite så man får lite svängrum, att man kanske börjar en matlagningskurs utan den andre hälften. Mår man då dåligt över att man sviker tvåsamheten och att man går sin egen väg, att man tar egna beslut och sätter av egen tid.
Kan det vara så att man vid en liten separering inom ett förhållande gör att den part i förhållandet som orsakar separeringen får dåligt samvete för att man har brytit formationen, att man har ändrat på spelreglerna? Jag tror att det är svårare att stå upp för sig själv än vad man tror mot någon som man är kär i. Har man då dessutom växt ihop med den man är kär i så att man mer eller mindre är samma person, hur ska man då kunna säga nej, kunna säga ifrån?
Det borde ju bli samma sak som för en person med dålig karaktär som inte kan hejda sig själv från att t.ex. äta onyttigt. Man kan inte säga nej till den andra, man kan inte ändra varken spelreglerna eller spelplanen eftersom man är samma person och man kan inte säga nej till sig själv.
Och någonstans under önskan om att få vara själv och ha egen tid så är man ju kär och man vill ju spendera så mycket tid som möjligt med den man är kär i.
Hur fan överlever man ett förhållande egentligen?

Är det verkligen så att de egenskaper som gjorde att man fastnade för personen i fråga är så oäverträffligt bra att man väljer att leva, dela och ha ett liv tillsammans för att det är bättre än att vara själv. För ända sen man har varit liten så har man blivit intutad att man ska leva livet tillsammans med någon annan, så fort man blir typ 14 år så börjar släkten tjata på en om man har någon "special friend". Vad är det för fel på att leva ensam med familj och vänner i sin närhet, med att leva sitt liv precis så som man vill. Kärlek får man ju från sina nära och kära, de har ju oftast dessutom funnits med under nästan hela livet vilket gör att de om några borde känna en utan och innan. Och den intima delen kan man ju lätt lösa genom att ha en vän med förmåner. Behöver man verkligen krångla till livet och förhålla sig till en annan person hela livet? Behöver vi det för att överleva, mår vi dåligt om vi inte har det?

Nu är det helg

Jag är fan en riktig jävla tråkig svensson och det står jag för. Det är bara jobbigt att vara alternativ och alltid vara utanför ramarna. Denna helgen ska jag bara vara hemma och tjock. Eller nästan iaf, vi ska på bio och se Flickan som lekte med elden. Det kommer förhoppningsvis bli jädrigt trevligt. Vi har knappt umgåtts något de här sista veckorna så det kan väl vara mysigt att göra det med. Imorgon ska vi vara så roliga att vi ska städa hela lägenheten och fixa i ordning i sovrummet så det blir klart någon gång. Sen blir det grillning om det är fint väder, kan ju alltid vara trevligt menar jag :) Söndag blir väl bara att mösa, städai källaren och träna. Kanske läsa lite om hur man sätter en kateter också men det är väl inte så spännande direkt.

Ja, så var det med den helgen.

Nej

Jag känner att den börjar smyga sig på, ovilligheten till att gå till gymmet. Det suger getpung, jag har precis kommit igång men det gäller ju att bibehålla det. Men det börjar ju närma sig den tredje veckan, de som förstår sig på saker säger att den tredje är alltid svårast. Tredje dagen, tredje veckan osv. Kan väl skylla på det för här ska det fan inte ges upp! Jag ska komma i form och jag ska må bra.

Puss på mig

Ont i nacken, träningsvärk och tentaångest

Japp, så är det. Rubriken sammanfattar allt.
Jag måste gjort något jädrigt galet på yogan eller i natt. Det gör ont och jag är asspänd på vänster sida nacken. Men annars är det asbra, jag har ju kommit igång nu! Det är på gång, bollen är i rullning och kilona står still än så länge. Men det blir väl ändring på det med snart. Snart kanske min benstomme tittar ut lite här och var på kroppen så man ser att det blir lite resultat.
Träningsvärken kommer från Herr J och mins brottningsmatch toppat med 75 min yoga. Det är väl bra på sitt sätt men jag är så jädra seg i benen idag.

Sen är det den där tentaångesten som finns, i bakhuvudet som en sak som man inte kan koppla bort. Visst det känns inte som det kommer bli något problem med att klara tentan men bara för att jag tänker så så tänker jag att jag kommer kugga pga det. Jag känner mig för säker så därför kommer jag kugga, logiken är slående. Men känns som att jag vet vad det är som gör att jag inte klarar tentorna. Det är inte det att jag inte kan utan att jag inte utvecklar och skriver tillräckligt fint. Istället för att skriva att t.ex. läkemedel transporteras med blodet skriver jag läkemedel åker runt i kroppen med hjälp av blodet. Fast att jag säger samma sak så säger jag det på en för lätt nivå vilket jag tycker är bajs.
För att jag ska kunna skriva det lätt måste jag ju ha läst och förstått böckerna som är skrivna på ett komplcerat språk. Alltså borde man ju förstå att jag har fattat vad jag har läst eftersom jag kan förklara på ett lätt sätt. Men det här är universitetet så det funkar uppenbarligen inte så, vilket suger pung. Det är fan inte vettigt att man får godkänt om man kopierar boken och inte får det när man förklarar på ett enkelt sätt.

Änyhaw, så ska jag kanske jobba lite på min peckellärandeplan. LiU har värdelösa ideér typ jämt.

Snurrar fortfarande

Som sagt så snurrar det fortfarande efter gårddagens äventyr. Om det är ett bevis på att kvällen var lyckad eller om man börjar bli gammal och tål alkohol sämre kan man ju fråga sig.

Sist gång jag såg Saturdays Heros så blandade jag ihop dem med ett emoband någonstans i den fina dimma som alkoholen sänker ner en i. Men denna gången gick det inte att missta dem för något annat än ett jädrigt bra band med pojkar som kan gå långt.
Det enda jag hade önskat att jag hade med mig var öronproppar och det sociala intiativet, men det lämnades hemma.
Efter en lång paus ute i det sköna kvällsvädret och en öl på ovanvåningen med Låvis med tillhörande tjejsnack så var det dags att se On the Job. Trots att det är bra och spelningen var helt okej så är det inte riktigt min kopp av té. Men å andra sidan kan man inte tycka om allting heller.

Nu sitter jag här och väntar på att jorden antingen ska komma ikapp mina egna rotationer eller att mina rotationer avtar, vad som än kommer först är det lika välkommet. Så idag blir det varken hämtning av cykeln nere vid skolan, motionering eller ens att jag lämnar lägenhéten. Jag har gjort mitt för idag, jag har vart och bökat med tvätt.

Välkommen till det nya landskapet Lisa

Nu är det fan i gång på riktigt, omskulpteringen! Nu ska jag bli till en formbar varelse med lite mindre fladder. Och visst det är som alla säger "jag tränar inte för att bli smal utan för att må bra" men det är faktiskt så. Min energinivå är på minus men det känns som det håller på att vända, kroppen får lite utmaningar vilket har resulterat i träningsvärk så förhoppningsvis är kroppen också på väg att vända mot det mer formade hållet. Visst, jag hade inte haft något emot att vara naturligt smal men om man är naturligt smal och jävligt otränad, mår man då bättre än någon som är tjock och otränad?
Jag tror inte, jag tror att kroppen behöver lite motstånd och även om jag har insett att jag kommer få träna resten av mitt liv så kanske det inte är så illa. Det kanske är bra, så jag slipper hamna i såna svackor som jag har vart i den senaste tiden. Jag kanske får ett humör som är någorlunda stabilt. Man kan ju alltid hoppas.
Och blir det så att mitt humör inte förbättras, min energinivå inte går upp så kanske iaf mina kläder kan börja sitta bra igen.

Tänkte även visa ett utav de nya paren glasögon:

Den längsta helgen på länge

Det är precis vad det har varit. Det känns som det var en hel vecka ledighet. Men det är absolut inget negativt, betyder bara att man har hunnit med allt det man borde hinna med. Lite tjafs som leder till att en går iväg, middag på resturang, parkväll innehållandes fotbollstittande, utgång, lite mer tjafs, typ 12 timmars sovande, promenad, god mat, filmtittande och mysigt småprat. Och inte att förringa, mer tjuvlyssnande på grannarna som varje dag i 2 veckor har bråkat.
Eller, man behöver inte ens tjuvlyssna för man hör dem ändå. Hon tycker uppenbarligen om att skrika. Nyfikna Lisa tycker ju i vanliga fall att det är jättekul och spännande att lyssna på andras problem när de inte märker det men det börjar gå över gränsen nu. Jag har inget emot att de skriker och gapar om dagarna och kvällarna men det är inte okej när man vaknar mitt i natten av att hon skriker. Det är inte okej, jag BEHÖVER min skönhetssömn för att folk ska klara av att se mig utan att kräkas.

Bara för att visa hur nyfiken jag är så hörde jag i veckan en clatch och se att dörren drogs igen hårt som satan, sen började det gastas utanför fönstret. Då var jag ju självklart tvungen att öppna fönstret för att höra vad som sas. (Det är sånt här man egentligen inte ska berätta) Dom stod och skrek på varandra en stund, eller hon skrek mest att han inte skulle hota henne och bla bla bla, han får inte trycka ner henne (som hon sagt de senaste veckorna) men innan hon sätter sig i bilen för att fara iväg så avslutar hon med: "Hur tror du att det känns när du spottar på mig? Det gör mig så jävla ledsen, E****!"

Där och då trodde jag ju defenitivt att det var slut, inte fan skulle jag gå tillbaka till något jävla arsel som spottar på mig! Men vem var inte där och hade sex för att sen börja gapa igen på kvällen. Jojomän, hon kom tillbaka. Hur är människan funtad? Det enda jag ser som skulle kunna få mig att stanna hos någon som spottar på mig är fan....ingenting.

Hursomhelst så är det vad som har hänt på den här inrättningen den senaste tiden. Det känns som det är på upploppet nu och det kan bli spännande, kanske.

Kompressionsbehandling

Idag har jag fått lära mig hur man lindar ett ben på korrekt sätt. Det är precis samma sak som när man lindar sitt eget ben efter en stukning. Det är ganska spännande att det betraktas som en vetenskap och att man måste få undervisning i det för att kunna utöva det fina yrket sjuksköterska. Jag kanske är lite vrång men jag tycker inte att det är en vetenskap att varken linda ben, tvätta händer eller bädda en säng. Jag menar faktiskt att jag har haft föräldrar som har visat mig hur man gör och det har funkat för dem i 42 respektive 48 år. Whats the dealio?

Hursomhelst så vill jag ge mig själv en klapp på axeln för att jag har tagit tag i det här, jag har klarat de poängen jag behövde för att få studiemedel och jag har kommit igång med att plugga. Jag har skapat mig själv en rutin på eget begåv och dessutom medvetet, det var liksom ingen rutin som smög sig på och bara blev så. Det är jag som har gjort det så. Det är typ första gången ever så nu är det bara att fortsätta. Det är en hel livsstil som ska förändras, målet är i synfältet och verkar inte helt utom räckhåll. En tränad kvinna som orkar plugga, hur svårt kan det vara att uppnå det om man lägger manken till?

Nu slår jag klackarna i taket!

Vinden vänder

Visst, man ska inte skrika hej innan man kommit över bäcken men det känns rätt, bra och upplyftande. Det håller på att vända, min pissperiod med förskräckliga humörsvängningar och mestadels dalar i humöret håller på att vända. Det kanske kan bli något vettigt utav mig ändå, det kanske inte är försent för att kunna bli mig själv igen.

Det är fasen massor i skolan, jag började igår och redan om 3 veckor ska vi ha första tentan. Den 18:e sep är det farmakologi som gäller. Och efter det då är det dags för resten, först och främst min träning som ska komma igång. Men det är som sagt skönt, att man har så mycket att göra så man måste ta tag i sig själv för att kunna fixa det. Att man inte kan gå runt och hänga läpp och hata livet längre, jag har inte tid för det.

Nu gäller det pojkar och flickor, den här terminen ska bli den bästa någonsin. Jag ska bli den bästa T2:an Linköpings Universitet har sett (eller iaf där omkring)!

Nu igen

Snart är det dags att mösa iväg till skolan och gå på upprop. Sen sätter det igång igen.

Just idag känns livet ganska drägligt och möjligt att vilja delta i. Jag är verkligen en riktig jävla gnällspik egentligen. Jag fattar inte hur Herr J pallar med mig och uppepå det vara snäll och försöka få mig på bra humör. Men det är en av de sakerna som gör han till den han är. Jag kanske ska ta tag i mig själv och bli en normal människa så han orkar med mig. Det hade blivit jädrigt jobbigt om han inte gjorde det, menar jag. Ett liv utan honom känns ganska avlägset och främmande så det är väl bäst att se till att det fortsätter så.

Ja, som sagt problem finns till för att man ska lösa dem. Tur att vi är två, älskling!

Och det lär inte bli bättre

Så som det är nu så kommer det aldrig bli bättre. Det känns underbart att börja en ny termin, en ny period och ett nytt kapitel med att vara det bittraste som finns på denna jord. Ja, jag tycker om att trycka ner mig själv i botten och inte ta mig upp. Jag älskar att ligga och kräla i min egen skit och bidra med ny skit att kräla i. Jag verkligen älskar att få alla mina kära att inte vilja vara i min närhet.

Men det bästa utav allt, det är att det inte funkar. Fasaden är genomskinlig och mörkret tränger sig längre in.

Idag

Idag är den där dagen man önskade man aldrig fick vara med om. Inte riktigt kanske men just här och nu känns det så. Det blir inte bättre heller ju längre dagen går. Jag pallar inte med mer skit nu, jag har inte orken för att vara Lisa. Jag vill bara ligga på golvet i en stor jävla hög och gråta, skrika, spy, svära och sen skrika lite mer.
Visst det har egentligen inte hänt något, inte idag i alla fall men det är just idag droppen kom som fick bägaren att rinna över.

Att vara tjock och värdelös är fan jobbigt som det är men att vara tjock, värdelös, fattig och oförstådd är fan ännu värre. Jag vet att jag får skylla mig själv att jag är tjock eftersom jag bara äter onyttigt och inte rör mig men jag kan fan inte hjälpa att vissa personer som man nästan är beroende av att de förstår, inte förstår. Det är fan inte svårt när jag pratar klart och tydligt och säger som det är men personen i fråga antingen väljer att ignorera det eller tycker att det inte ens är värt att kommentera. Vilket det än är så känner jag just nu (och hela dagen) att den personen bara kan dra åt helvete. Men i det långa loppet håller inte det heller. Jag fattar inte och jag vill inte mer, hur kan något så lätt vara så svårt?
Vem är det som bestämmer att vissa glider på bananskal och andra ska stå i skiten? Denna varelse/människa/sak vill jag fan göra upp med och ge en ordentlig jävla omgång. För så här ska det inte vara, det är fan inte okej.

En vecka till

Nu är det en vecka kvar på min fridfulla (läs sönderjobbade och kaotiska) sommar hemma hos mamma och pappa i Göteborg. På fredag kommer J och Låvis för att i all hast kasta sig iväg till spelning på Musikens hus med bla Last Resort på scen. Sen på lördagen ska jag upp och fixa inför släktkalas, ha släktkalas och sedan iväg på burlesque-fest med Låvis och Malin. Det är fan lätt sommarens höjdpunkt. Jag längtar! Jag längtar till och med så mycket att jag ska fixa frisyr och matcha kläder och så i morgon för att ta vara på min lediga dag.


På måndag 31:e är det då dags att börja en ny termin och upprop kl 13.00. Det är skönt för det betyder att jag får sovmorgon när J måste upp 6.25, moahaha!

Det var vad jag ser fram emot och när jag fått ur mig det kan jag ju ta och få ur mig hur eländig idag har varit.

Först var jag tvungen att gå upp 6.00! Hallå, det är tidigt för en trött nygammal tant. Sen när jag kommer till jobbet så är det ju självklart den personen som jag verkligen inte klarar av som är där och vi ska gå upp ooch ge mediciner. Det tar typ 15-20 min och på dessa minuter har kvinnan lyckats förstöra min dag och göra mig trött på livet. Sen så är som sagt min dag förstörd och som salt i såren fylls på med arbetskamrater som inte står på min tycka-om-lista. Även om jag inte har något emot dom i vanliga fall så blir de världens irritationsmoment när man inte är på humör. Men som tur var fick jag gå ut och jobba med JS som är normal och vettig iaf. Vilket slutade med att vi båda spydde galla hela dagen och var som vi är, gillar när man kan vara det med arbetskamrater och inte behöver ha på sig "arbetsmasken".
Sen när jag kom hem hade mamma lagat mat så det åts sen gick jag ner och la mig på soffan och sov de närmaste tre timmarna för att vakna igen vid 8 och sätta mig här. Det är vad jag kallar en produktiv dag.

Puss på mig

Då var man tant

Nu var den dagen här, dagen då man fyllde 20 år. Det känns inte bra för kommande år att jag vaknar med värk i ländryggen som får mig att sitta stilla hela dagen.

Men hur dålig jag än känner mig nu så var gårdagen helt underbar om men bortser från att män är imbacilla varelser som borde sättas i karantän. Det var som vanligt Svea som blev kvällens vattenhål eftersom Rosén var så smart och la in ett club 2 fingers på denna dag. Jag blev i vanlig ordning full och tog poserkort på mig själv på toan för att visa omvärlden hur jävla eminent jag är.

Men nu ska jag försöka få min rygg att samarbeta och hasa bort till sängen och dö lite grann.

Min dag

På söndag är det bara min dag :)
Jag tror knappast att den kommer bli märkvärdig men den är fortfarande min dag. På söndag den 16e augusti kl 18.08 var det exakt 20 år sedan mina ögon såg världen och jag skrek för första gången. Det är sjukt när man tänker på allt egentligen, när man tänker på vad man har hunnit med och upplevt på de här åren. När man tänker på allt man upplevt kan man knappast låta bli att tänka på allt man kommer uppleva. Förhoppningsvis kommer jag leva runt 60 år till och om jag ska uppleva lika mycket saker under de åren så kommer min hjärna vara en bomb med information som bara väntar på att expodera.

Fast som sig bör när man är vuxen och sådär så blir det inte kalas förrän om 2 veckor. Lördagen den 29e aug smäller det till med släktkalas hemma hos mamma. Det är ganska skönt så man slipper stå och böka med det själv menar jag, utan att mamma får ta hand om det eftersom jag lär vara bakfull och jävlig.

Seden är ju att man ska önska sig saker till sin födelsedag men jag har inte den blekaste. Det är väl som vanligt pengar som behövs till alla möjliga äventyr. Men det närmaste äventyret är väl att göra i ordning sovrummet så att det blir vettigt och man slipper leka någon bergsbestigare när man ska gå och lägga sig.

Ne, men annars så skulle man ju kunna önska sig en normal aptit, dunderhjärna så man slipper plugga, några miljoner så man slipper plugga, en kropp som en tennisspelare och en personlig skräddare som betalar mig för att få sy mina grejer.

Men annars så är det lugna puckar med att bli gammal tant. Det är faktiskt mer oroande att Herr J fyller 30 om några år, det är där min åldersnoja har vart. På hur gammal herr J är och inte hur gammal jag är.

Det var det

Nu är man hemkommen från Blackpool och det jävla skitlandet Storbritannien. Jag älskar Rebellion och hela det arrangemanget men UK borde bara ta och skjuta sig. Usch och fy och blä. Jag säger bara att det är tur att man åker dit så sällan att man glömmer av hur jävligt det är mellan gångerna.
Hursomhelst så var festivalen toppen toppen.
Tisdagen slappades det, onsdagen började lungt och avslutades med en trevlig fylla. Torsdag var också slapp sen drog man till festivalen och hängde. Fredagen blev både jag och J sjuka men jag blev bättre redan på kvällen medan J fortfarande håller på att driva mig till vansinne med sina jävla meshostningar och fjanterier. Usch för män som mesar! Hursomhelst så var det en nykter festival bortsett från onsdagen.

Nu sitter jag här och har pluggat lite. Ska fortsätta snart, har ju tenta på fredag :(

Men på lördag smäller det. Då ska det firas att jag fyller 20 på söndag!

Vad hände?

Nu är det bara tre dagar kavr att arbeta sen är det dags att ge sig av till Blackpool.
Eller aa, det är ju först match på söndag :)

Men allvarligt talat, vart tog sommaren vägen? Den var här i en vecka typ sen så har det regnat cats and dogs som de säger bortom havet. Men jaja, det var den sommaren och de pengarna ihoptjänade.

Nu är det den bästa månaden att se fram emot. Augusti always rules!

Irritation

Varför föds vissa människor? Jag är ganska så fixerad av mig själv och vad som finns just omkring mig, man kan ju kanske kalla det för egocentrerad. Men hur som helst så förstår jag inte varför folk gör som dom gör om det är så himla dåligt. Jag menar att man bränner inte ner sitt hus för att det känns kul för stunden.

Sen suger det totalt pung att jag inte har schema efter Rebellion. Jag blir bara mer och mer förtvivlad och förvirrad ju mer det närmar sig. Vart fan ska jag få de pengarna jag har räknat med?
Saken är den att jag sa till chefen när jag ringde och fixade sommarjobbet att jag kan jobba tom v 35 men behövde vara ledig v 32 men eftersom det går lite segt hos vissa så fattade ju hon det som att jag skulle jobba fram till v 32. Det är alltså 3 veckor som hon schabblade för mig. Det känns ju jädrigt kul med tanke på att de pengarna jag lever på under terminen är de jag jobbar ihop på sommaren. Men det löser sig sa hon som sket i vasken.


Men i allt det här negativa äckliga pissiga så har jag några ljuspunkter att se fram emot. Den första är fest på lördag med favoritkvinnsen! Sen är det Rebellion med tillbehör, we like it! Efter dessa höjdpunkter är det dags för en underbar människa och en av mina bästa vänner att berika min vardag genom att flytta upp till Knorrköping. Och som inte detta vorde nog så är det sedan en burlesque kväll att se fram emot. Jag gillar augusti.
P.S. Jag fyller även 20 år 16 augusti.

Jobba jobba jobba

Som det tidigare informerats om så jobbar jag röven av mig och är inte hemma längre än att jag får sova några timmar för att hoppa upp och jobba igen.

MEN! På fredag är det fest som gäller för då är det löning! Jag ska ut och ha kul och vara full och bara njuta av att det snart är avfärd till England. Jag ska även njuta att för varje dag som går är det en dag närmare till jag får sällskap av en vettig tös i Norrköping. Jag får en sällskapsdam :)

Och nu ska jag gå och sova för jag är pisstrött och börjar jobba 7 i morgon bitti.
Puss

Dagens

Nu ska jag iväg till plantagen för att köpa marktäckande blommor. Mindre spännande men en nödvändigt ont. Finns massa att berätta men det kommer senare, har inte tid nu.

Puss hej

Hajaja

Nu sitter jag och väntar på bättre tider. Igår gick det åt pengar till att hitta 3 nya kjolar som jag får plats i utan att det ser ut som de ska sprängas närsomhelst. Idag ska jag försöka hitta lite skor och sen förväntar jag mig att det är någon som tar arslet ur vagn och leker med mig lönehelgen så jag får visa upp att jag faktiskt har kläder som passar mig.

Någon överhuvudtaget som är i Göteborg 24-25 juli och känner för att umgås med en tjockis med kläder som passar?

Och ja, jag tycker om att skriva allt 2 gånger med lite andra ord, varför inte liksom?

I'm a working girl

Hej, jag heter Lisa. Jag jobbar inom hemtjänsten och har därför väldigt oregelbundna arbetstider. Detta gör att jag inte alls sitter vid datorn för när jag gör det kommer jag oftast i säng ca 2 timmar försent. Men just idag går detta bra eftersom jag inte börjar förrän kl 15.00 imorgon.

Men allvarligt talat så tror jag att jag dör, på riktigt alltså. Det är så jädra skitvarmt att jag inte vill leva. Visst mina "extrakilon" gör det ju inte värmen mer hanterbar men det här är fan hemskt. Ska vända folk, få dem i säng, laga mat, röra på sig, vara trevlig och inte svettas som en gris i deras ögon i en värme på ca 30 grader. Vad begär ni egentligen? Jag är en tjockis och där jag kommer ifrån så svettas tjockisar. Och inte nog med att det har varit satans varmt utan det har dessutom varit kvalmigt, klibbigt, åskvärme och JÄVLIGT. Man ska inte klaga på fint väder men det här är fan inte fint, det är tortyr.

En annan s.k. rolig arbetsrelaterad sak är att jag första dagen ute på Terrassen får frågan "har du bullar i ugnen?" Det var alltså inte en fråga om singular: en bulle, utan det skulle tydligen vara flera bullar. Jaja, gammal gubbe + tjock flicka = dålig bedömning.
Men som det lilla körsbäret på glassen så kommer frågan "vilken månad är du i?" dagen efter av en annan gubbe som jag aldrig sett förrut i mitt liv. Jag menar okej om EN gubbe tror att man är gravid istället för tjock men det är fan ett riktigt bevis på att man behöver banta när två helt olika gubbar, två dagar i rad frågar om man är gravid. Jag vill inte mer. Jag vill inte vara tjock men det verkar vara dömt att jag ska vara det. Det är fan inte roligt längre, det fanns en tid då det var kul att vara jag men det är fan inte nu. Nu suger det ganska fett (höhö, jag är så rolig att jag kissar på mig).
För jag är inte en rolig tös med "lite att ta i" längre utan nu för tiden är jag en fet, orkeslös, humorlös, halft deprimerad och solbränd köttbulle.

God natt

Nu har det tagit eld i huset.

Nu är det snart slutet på den här arbetsveckan och jag kan inte vänta tills i morgon kväll. Jag ska hem till hjärtat! Har ju inte träffat herr J sen 6:e juni. Att jag inte blir galen.

Först är det sista arbetsdagen på typ en vecka och sen är det en bussresa men sen smäller det...ska bara mysa hela kvällen för att jag kan. Det vill säga om det inte är såhär äckelvarmt, för då pallar jag inte med det.

Nu ska vi hämta mamma och pappas nya bil, hej då!

Så kan det gå när inte haspen är på

Imorgon ska jag få se Sir Elton John, det är fasiken tufft. Jag längtar och hoppas på en toppenkväll. Det är på Borås arena och moster bjuder.

Först är det jobb som gäller sen är det mosters mat (heaven) och sen Elton John :)

Undermedvetet självförstörande

Igår var första dagen på jobbet efter en vecka av totalt slappande. Det var väl helt okej, samma gamla vanliga saker att göra. Men vid 12 snåret kommer bomben: kan du jobba i kväll också?
Javisst svarar jag eftersom jag inte fick ett sånt bra schema och vill håva in så mycket pengar som möjligt = ta alla tider som finns. Men efter att som sagt inte gjort NÅGOT alls och sen gå in och ta en långtur, det kom som en liten chock för kroppen om vi säger så. När jag kom hem var jag helt tom i skallen, trött men inte sömnig och förstörd.
Så var det med min mjukstart. Resten av veckan ser ut som så här att jag ska jobba kväll idag, kväll i morgon och ledig torsdag för att jobba hela midsommarhelgen. Och det är jävligt bra eftersom storhelg means a lot of money :)

Det tråkiga/skrämmande att det här blir min första midsommar själv ever, eftersom resten av familjen åker till Trollhättan för att delta i det traditionsenliga midsommarfirandet. Jag ska alltså vara vuxen och förståndig hlet själv. Vilket betyder att jag ska grilla mig en köttbit när jag kommer hem, äta lite jordgubbar med grädde och bara må bra.

Nackspärr och flugsurrande

Nej, jag vill inte mer. Jag är så jävla trött att jag inte ens klarar av att kolla på tv utan att somna. Sitter jag still så svettas jag och är bara jävligt pessimistisk. Jag vill inte, jag vill ha tillbaka mitt glada, pigga jag. Den Lisa som faktiskt tyckte att det var kul att gå upp ur sängen och tackla en ny dag, nu går jag bara och väntar på framtiden. På något bättre, något lugnare, på något helt annat. Men det kommer inte, det uppenbarar sig inte ens som ett litet ljus i slutet på tunneln.

Bara förstå att jag inte vill mer och lyssna, inte bara mösa hela jädra tiden. Ta tag i det och bara....GAAAAH. Nej, jag ska gå och lägga mig igen. Det här är inte en dag för mig.

Gårdagen hänger sig kvar

Fy satan vilket nationaldagsfirande!

Dagen börjar med världens mys med världens underbaraste man. Sen är det dags att möta upp Eskiltuna och ta uppvärmningsbärs. Sen är det dags att bege sig till bussen som ska ta oss ner till Götet väntar. Väl där så infinner sig folket och peppresan börjar. Lisa känner av alkoholen innan vi ens har kommit till Linköping, en indikation på hur berusad jag blev. Jag hade hur som helst världens bästa kväll med skönt folk, jävligt bra musik. Lite adrenalinutsöndring och sånt där. Ett trevligt samtal med OsloMalin, me likie!
Nackdelen är ju att alkoholen flödade ju i den grad att gårdagens attack fortfarande sitter i och inte har gett med sig, inte ens efter den flottigaste pizzan jag skådat. Hursomhave så var det lätt värt det och jag vill helst bara tillbaka till igår. Hoppas på att en kväll i samma kaliber dyker upp snart. Helst nu, typ idag. Eller iaf så att man vet att det kommer en uppföljning. Eftersom jag jobbar den 4 juli så missar man ju Clichés och Vindicate this spelning på såkallad hemmaplan, alltså Norrköping.

Men hur som helst så vill jag bara tacka Torti och co för att ett lyckat arrangemang, sen ett fet jädra tack till alla som förgyllde kvällen. Guld, guld, guld!

Woho, snart lördag!

Jag får upp mitt hår i den minsta mest patetiska tofsen världen någonsin har skådat. Men det gör mig ingen ting för jag är bara glad över att det är så långt att det går.

Jag har fan ingen aning om vad jag ska göra idag, det är halva priset på allt på BikBok. Det kanske man ska kolla för att få några sommarkläder, eller kanske hasa runt på HM som jag brukar eller så sparar jag pengarna. Jag ska iof ut med Herr Js mamma och kolla på tyg så jag kanske ska lägga pengarna på det. Eller så köper jag tyg så jag kan sy själv (mamma syr). Sen ska jag ju köpa en nya kamera så det kanske jag ska lägga pengarna på istället, hur som helst det suger.

Snart är det dags att bege sig hemmåt för sommarn, vilket innebär jobb, jobb, jobb. Men först ska ju sommaren invigas med en creme de la creme spelning. Det kommer bli jädrigt kul att få se de nya låtarna med Gatans Lag, se The Clichés för första gången och se Superyob igen. Sen som the cerry on top får man träffa hela gänget igen. Det ska bli så jädra skönt med en paus från att tänka och att försöka fatta något som man inte är intresserad av att förstå. Gud vad jag älskar sommar, och jag älskar ännu mer att jag har körkort nu i sommar. Helt jädra underbart!

Solen, vart tog du vägen?

Vi fick fixat klart vardagsrummet igår, äntligen! Nu är det helt klart med ny soffa, matta och bord. Ska bara köpa tyg till att klä om kuddar med och möjligtvis till nya gardiner. Fast jag kan ju inte sy så jag får be Herr Js mamma om det eftersom hon ÄLSKAR att sy.

Jag som hade planerat att sola idag innan jag gick iväg till doktorn. Det kan ju jag bara glömma, det är mulet bajsväder idag och det tycker inte jag om. Därför ska jag inte göra ett skit idag förutom att gå till läkaren. Jag är ju en såndär person som inte tycker om att springa hos läkaren utan istället samlar på mig en massa saker för att slå så många flugor som möjligt i en smäll. Så jag ska kolla pollenallergi, astma, utslag på 2 olika ställen, pälsallergi, yrhet. Vi får väl se om jag kommer på något mer på vägen dit. Livet är kul emellanåt, eller inte.

Lampan på toa har dessutom fått ett damp så den går inte att tända för då kan det börja brinna, sitta på toa i ficklampsljus är inte så spännande som det låter.

Mitt nästa projekt med tanke på absolut ingenting ska bli sovrummet efter sommaren, då ska det flyttas på säng och bokhylla och in med tavlor. Men allt kostar ju pengar så måste jobba ihop dom först.

Tiden

går fort när man har roligt brukar det heta men om man inte har roligt och tiden går fort ändå? Vad gör man för fel eller rätt då?

Jag fattar inte att man kan vara på så jävla dåligt humör utan anledning? Har det hänt något som jag totalt har missat? Inbillas det saker som inte heller är sanna eller är det helt enkelt stress? Det är fan dags att det tar slut, frågan är ju bara hur och om det leder till rätt saker. Död åt ostabilt psyke. Det verkar ju inte heller gå åt rätt håll, men som tur är finns ju sommaren till för att lösa skiten.

Anyhow, lördagens grillning var en succé! Elin Pelin kom och vi var de enda tjejerna med gamla peking-gänget. Som sagt så var det väldans trevligt. Kvällen började vid Galgberget med grilling och skitsnack som sig bör nu i sommarvärmen. När solen bestämde sig för att gå att lägga sig begav vi oss in till Landet och lyssna på musik hemma hos han i stället. Jag var mest glad över att slippa kissa ute :) Tack för alkoholen som flödade och toalånet! Sen tyckte folket att det var dags för utgång så då irrade vi ner till stan men ingen kunde bestämma sig för vart vi skulle så först ner på VK sen ut för att stå i kö till Bomull där vi inte kom in, för att till sist gå till Vasa där det var överdrivet mycket folk. En öl sen så tvingades Jimmy att ha efterfest som började på ett ganska så spännande sätt.
Jimmy och Schilling bestämmer sig för att ta trappan upp till ANDRA våningen men icke sa nicke, utan vi var 6 snillen som bestämde oss för att ta hissen. Problemet var ju bara att hissen tog typ 180 kilo eller nått, vi vägde ju bara en aning mer än det tillsammans. Hursomhelst så gick inte hissen uppåt utan att den slog i backen, dock gick dörren att öppna så det blev en lucka på ca 50 cm så det var bara att klättra ur hissen och sen ta den lilla trappan upp till andra våningen för att fortsätta alkoholkonsumtionen. Det är jävligt värt faktiskt.

Igår så låg jag ute och bättra på färgen och Herr J i sängen fram till typ 14, då vi kolla på film, sen hasade vi ner till Halvars men plockade upp Pipen på vägen. Megaglassen åts sen ner och lämna tillbaka film för att vara hemma och dö en liten stund.

Helgen har helt enkelt varit trevlig, underbar och efterlängtad. Att bara få ta det lungt utan att ha en vardag som väntar på en. Me likie!

Jädra fint väder

Ja, eftersom det gick skit på tentan ska jag supa ner mig idag. Eller inte.

Vi ska grilla sen och ha det mysigt så får vi se hur kvällen slutar. Jag och Herr J ska vara hos hans föräldrar om 11 minuter och han steg precis ut ur duschen, bra jobbat!
Any how är det toppenväder och jag är på toppenhumör. Det kan bara gå åt ett håll :)

Jag trivs idag

Bröllopslördagen

Alltså gifte sig Schilling med Marie i Dagsbergs kyrka i lördags.

Eftersom vi var ca 20 pers som skulle till bröllopet hade det fixats en 20 mannabuss ut till bröllopet och hem, väldigt väldigt smidigt!

Vigseln var jättefin och de såg överlyckliga ut båda två. Det såg ut som att det var den dag de längtat efter hela sitt liv.

Efter vigseln var det en välkomstdrink utomhus och väntan på maten som skulle serveras inomhus. När det var 10 min kvar till maten skulle serveras hade cateringen fortfarande inte kommit så maten blev en timme försenat men det löste sig med lite öl och ännu mer mingel. Sen kom ju självklart underhållningen ut med gitarren och hade, trot eller ej, underhållning. Sen var det dags för mat och lekar och annat smått och gott som tillhör när man gifter sig.

Nu är inte jag så erfaren när det gäller bröllop men det var en så in i bomben kul kväll. Det ska defenitivt göras om, så alla ni som är i giftastankar: give me a call!

Som sig bör efter en riktig fest så är inte ett enda av plaggen som både jag och Herr J hade på oss rena. Men som sagt, det är bevis på en bra fest.

Tack till er herr och fru Wettergren för en trevlig dag och för att man fick komma.

Idag

det kommer en uppdatering om lördagens bröllop lite senare. Just nu sitter jag som sig bör på helgons sexforum och idag så är det citat om för liten snopp i för stor snippa som gäller:

"Eller som att öppna fönstret och knulla trädgården."

”Vifta med en limpa i en flyghangar”

’’oskuldsfitta är fan som att stoppa en skruv i ett för litet hål, antingen ger du upp eller smäller upp hela väggjäveln’’

Nu är jag snart klar med det där jävla pluggandet inför pluggandet och kan koppla av fram till 14 augusti i alla fall. Det är alltid något.

Puss på mig

Vinnaren är...

jag!
Idag så har jag faktiskt, tro det eller ej mina damer och herrar, pluggat ytterligare en dag! Jag är nästan stolt över mig själv.

Jag har dock fått ont i en muskel i ryggen så det känns som jag typ strechar till max hela jädra tiden. Det är inte lika härligt.

Jag har snackat skit med mamma och jag tycker synd om henne som är ensam fruntimmer hemma med mongoliderna även kallade pappa och brosan. Och som om det inte hade vart nog så håller dom på att dra in fosterbarnet i galenskapen. Det är inte lätt att vara kvinna i våran familj.
Men så kan det gå, jag har dock kommit på tricket för överlevnad. Det är att ha en jävla stor portion självdistans, även om jag kanske inte har använt mig utav den där egenskapen den senaste veckan men det behöver jag inte heller eftersom jag just är en kvinna.

Men livet är faktiskt roligast om man inte tar det så allvarligt och har det lite på avstånd på ett vis, sådär så att jobbiga grejer inte är realistiska utan att de "händer någon annan". De bra sakerna är defenitivt närvarande och händer enbart en själv och ingen annan. Det är nog så man ska leva livet egentligen, varför gör man inte det? Varför går man in i sig själv så mycket? Varför är man inte bara? Eller jag bara är för det mesta men när det är dåligt går jag in i mig själv i stället för att bara titta på, dumt nog.

Jaha ja, imorgon är det bröllop. Spännande ska det bli, första fyllebröllopet man ska på. Jag har ju bara varit på ett bröllop i "vuxenålder" och det var kusinens för nästan, exakt på dagen, 1 år sen men det var alkoholfritt och frikyrkligt. Så det här blir det första "vanliga" om man får uttrycka sig så. Som sagt så kommer det bli spännande. Men det är fan massa som behövs fixas idag bara för den sakens skull, jag måste raka benen (!!). Fattar ni hur långt bort/ner mina ben är? Sen måste jag raka mig under armarna, lyckas få till en frisyr jag blir nöjd med så jag vet hur jag ska göra imorgon. Måste bestämma vilka skor jag ska ha, eller först och främst ska jag bestämma om jag ska ha kjol eller klänning. Klänningen är ju mer fest men kjol är mer jag, dilemma dilemma. Sen så ska jag tvätta, städa och hyra film, äta tacos och sova. Och allt detta efter att jag har pluggat. Känns det som om plugget kommer komma lite i andra hand idag? Jo, fast nu har jag ju redan börjat så jag får väl sitta tills det är dags för tvättstugan vid 4 så får jag väl städa mellan gångerna jag springer ner.
Det ska dessutom inhandlas bröllopspresent, hämta kostym och skor hos Herr Js föräldrar.
Min dag är busy busy.

Nu är det dags för att lyssna på lite Diana Ross!

Okej, jag har moodswings of doom för tillfället och det är ganska så ickebehövligt. Jag vill kunna njuta av att ha en ledig dag med Herr J utan att känna att jag önska att han var på jobbet.

Jag har dessutom börjat fundera på om jag på allvar har en psykisk störning. Just nu vet jag att det är PMS som ligger bakom mina humörsvägningar men jag har ju det lite titt som tätt, utan PMS. Eller är det helt enkelt så att jag alltid har PMS? Jag vet inte och det börjar störa mig själv att jag har alla dessa humörsvägningar. Man kanske skulle ta sig i kragen och stega ner till studenthälsan eller något annat kreativt. Jag vet inte, men det känns som om jag fortsätter såhär så kommer inte Herr J vara min i all evighet oavsett vad han säger.

Ne, nu ska jag faktiskt ge mig själv en klapp på armen eftersom att jag har pluggat! Jag har gjort färdigt cirkulationssystemet och har bara resten av kroppen kvar. Way to go Lisa!

Det snurrar och snurrar
Jag tumlar i ljuset, i mörkret
Mellan himmel och hav
Jorden skälver, det spricker
Jag sjunker, fortare och fortare
För att på ett ögonblick
Stå precis där du gick

Jag är trött

Jag vill inte plugga mer! Jag vill inte tänka, jag vill inte vara vaken, jag vill inte vara tjock, jag vill inte vara tjej, jag vill inte prata, jag vill inte kramas, jag vill inte pussas!

Jag vill vara ett bångstyrigt barn som bara slänger sig ner på marken och skriker, jag vill slå alla som jag känner för att slå, jag vill vara 5 år och sitta i mammas famn och ingen kan röra mig.

Jag vill inte mer.

USCH OCH FY OCH BLÄ!

Jag vet att jag typ är PMSkärring deluxe och minidepression är mitt tema för tillfället men livet är fan inte kul. Jag har helt enkelt inte lust, och det är ingen medvind heller.
Jag vill bara vara gammal och gaggig och levt klart mitt liv och bara förbereda mig för döden, är det så himla mycket begärt? Att för någon gångs skull få bara ta det lungt utan att ha minst 124 andra grejer som bara väntar på att bli avklarade, att bara sitta och kolla rätt ut över gräsmattan och att det är helt okej.
Det är det jag vill; bli gammal och bara få vara, bara få sitta still och inte behöva göra något alls. För jag vill inte göra något alls, faktiskt ingenting just nu.

Jag tror jag ska gråta en skvätt...

Jag bara ÄLSKAR Helgon

Helgons sexforum är nog bland det bästa jag vet! Det är den bästa sysselsättningen/tristessräddaren ever.

Idag så kollade jag sex bloopers och här kommer smakprov:

"En annan gång med samma tjej knackar det på dörren. Vi frågar vad det är om, en röst svarar bara ”RASTA!” och öppnar dörren. Vi hade ett täcke över oss, men det var ju uppenbart vad vi sysslade med. Hur som helst knallar hennes farsa in och har hängt massa korvar över huvudet som dreads. Sen gick han ut."

"fast en gång på en fest så var det två där som satte igång rejält inne på toan, jag råkade gå in på dem men istället för att smyga ut så knackade jag killen på axeln och bad om en highfive"

"Jag och min dåvarande pojkvän ligger och myser helt oskyldigt med bar överkropp ;) Min storebrossa kommer in, kollar på oss några sekunder, konstaterar att min bh ligger i en hög på golvet, och går ut och smäller igen dörren. Efter kanske två min är han tillbaka med sin radio, och sätter på magnus uggla - nu har pappa laddat bössan, han spelar upp hela låten samtidigt som han kollar väldigt menande på min stackars kille. När låten är klar går min bror lugnt ut ur rummet. Min kille piper ett ”jag ska nog gå hem nu...” och drar på sig tröjan å springer iväg x)"

"Jag och mitt ex igen bestämde att jag skulle få prova på analsex för första gången. Efter en stund började han tycka det gå väldigt smidigt så han tänkte kolla ifall han hade spräckt röven på mej och se om det börjat blöda. Så han drog ut kuken och särade på mina skinkor för att se om jag blödde då han helt plötsligt fick en oväntad prutt i ansiktet. Jag la mej ner på madrassen och gapflabbade och skämdes utav bara helvete. Där försvann sexlusten kan man ju säga"

"Jag hade sex med min dåvarande kille, vi låg i min säng o hade det hur nice som helst, så får han för sig att han vill gå ner och slicka, så han dyker under täcket och medans jag ligger där och njuter så knackar det på min dörr. och utan att vänta på svar så glider min mamma in, och jag knackar lite fort på min pojkväns huvud så att han skulle haja till, och tro mig det gjorde han. han drar av sig täcket och frågar mig vad det var jag ville? och min mamma blir högröd i fejan och säger att hon bara ville säga att hon var hemma igen.. jag och min kille kunde inte se henne i ögonen på flera dagar efter det haha."

"förut när jag och min pojkvän skulle knulla, jag var våt och allt sånt och så drog han ut kuken som var jävligt hård och skulle stöta in den hårt i mig men råkade missa hålet och träffade min klitta istället och bäckenbenet ligger ju där så ja han fick ganska ont"

Hmm.. Klockan är 15:30 ca på en lördag och mitt under myset kommer lille brorsan och sprakar upp dörren, BOKSTAVLIGEN! Stirrar på oss.. Sedan backar han ut och skriker ”MAMMA! KEVIN SOVER FORTFARANDE!”

Målmedvetenhet, hit me!

Jaha, här sitter jag i enbart trosor och strumpor (ja, det är lika sexigt som det låter) och håller på att dö av tristess.
Jag MÅSTE verkligen plugga men jag har inget intresse, ork eller motivation till det. Jag kan ju redan det jag ska även om det är bra att läsa in sig mera. Men palla! Varför? Varför i hela mitt jävla missfosterhuvud bestämde jag mig för att läsa vidare?
Jag vet ju själv att det jag är absolut sämst i världen på är att läsa på till tentor sen slänger jag mig in i en värld där hela din prestation och värde som människa defineras av tentor. Det finns inget i min fantasi som kan vara lika ologiskt, idiotisk och korkat som att börja läsa på universitet om man inte kan plugga till tentor. Det är liksom en katastrof som bara ligger och väntar på den utlösande faktorn. Just nu känns chansen för att jag skulle klara mig igenom de här resterande 5 terminerna på en skala mellan 1-5 som ungefär -200. SUCK MY FACE!

Anyhow, jag ska bara klanka ner lite till på mig själv så dagens dos är avklarad. Jag menar, man kan ju inte gå runt och tro att man skulle vara något.

Jag är officiellt fet, eller det har jag vart länge. Det har ju räckt med att kolla på mig men nu har det nått en ny nivå. Jag som hade gett mig fan på att jag skulle komma i klänningsfanskapet till bröllopet har totalmisslyckats. Det sjuka är när jag var hemma den 6:e då passade klänningen och jag kunde stänga den själv. I helgen när jag testade den igen, ja då går den fan inte ens att stänga när både mamma och pappa hjälps åt. HEY, I'M A FATASS!
Men hur som have, uppenbarligen finns det ju männsikor som tycker fett är snyggt så livet är väl inte över för det. Bara fortsätta livet i väntan på alla fetmarelaterade sjukdomar som dessutom runs in the family, snacka om att höja oddsen mot sig själv. Jag vet alltså att jag har vissa sjukdomar i familjen som är högrisk för mig att drabbas av eftersom de är relativt ärftliga, folk som lider av fetma drabbas i större utsträckning av dessa sjukdomar och vad gör jag? Jo, jag passar på att plusa på risken för mig av att få en hjärtattack innan 25 med att ha ärftliga anlag OCH vara tjock. WAY TO GO LISA!

Och inte nog med att vara tjock, jag gör inget åt det eller jo, allting för att bli ännu tjockare. Smart där. Jag satte i mig typ ett helt rör pringles igår just because I can. Nödvändigt? Svar: NEJ. Men det är iof ganska bra för fortsätter jag såhär är ju risken ganska hög för att jag dör och det är ju ganska skönt för då slipper man allt och man har inte tagit livet av sig i direkt form alltså blir man inte anklagad för att vara sinnessjuk i lika stor utsträckning. Så egentligen kanske jag inte är dum i huvet som är tjock utan fruktansvärt smart som gör allt för att så "diskret" som möjligt lämna detta jordelivet innan det tar livet av mig.

Hjärnont

Jag har ont i huvudet och har haft det sen i fredagskväll, det suger ganska så hårt. Det funkar inte med alvedon och jag håller på att dö. Jag vill inte ha mer ont i huvudet!

Hade individuellt samtal med handledaren idag och allt som han sätter betyg på är klart, så nu är det bara tentorna kvar att klara. Det är ganska så skönt faktiskt.

Helgen har varit jävligt skön faktiskt, var hemma hos mamma och pappa eftersom dom fick barn i helgen. En 12-årig kille som är hur söt som helst. Det var kul att få bli lite bortskämd, fixa håret och träffa pojken.

Nu har jag självstudiedagar resten av veckan så det känns jävligt skönt. På lördag är det bröllop och vi får se vad jag vill ha på mig. Just nu känner jag att jag vill gå naken men det kanske inte passar sig...

Fisdöd

Det är fan illa ställt med vädret i magen för tillfället. De där jädra bruna bönorna är inte nådiga men åhh så goda!

Jag hatar mina föräldrars telefon för tillfället, för 3:e dagen i rad så funker fanskapet inte. JAG BEHÖVER PRATA MED DEM! Jag har inga pengar på mobilen heller så det går inte att ringa dom på mobilerna.

Fick även reda på HEL omtentan idag och klarade den. Det är jävligt skönt att iaf den är borta, nu är det bara att ställa in sig på att omvårdnadstentan gick åt helvete.

Skulle hämtat ut det där plastkortet idag men Herr J sabbade det som vanligt bara för att han suger pung. Han börjar störa skiten ur mig med sitt jävla segande framför datorn! Hur jävla lång tid kan det ta egentligen? Han kollar typ bråkis, sin mail, pf-forum och ultraskanalen men ändå tar det MINST 2 timmar. Och det är fan inte att han läser långsamt för han läser dubbelt så snabbt som mig. Jag fattar inte det här.

Nu ska jag kolla H&Ms hemsida och sukta efter kläder, livet är mycket roligare så.

Strösselkjol

Hej, jag är ett gigantiskt barn.

Jag upptäckte en jädrigt trevlig grej när jag stod i kön på Netto. Jag har spillt strössel på kjolen. Allvarligt talat, när fan ska jag lära mig att inte söla ner mig. Hade på mig kjolen i fredags och då var det bara skjortan som blev nerspilld av öl men det är illa nog. Igår var ANDRA gången jag hade på mig kjolen och nu har jag två svarta smälta strösselfläckar på den. Har ingen tvättid förrän den 22:a heller, eller jag kan ju säkert fixa en tid innan det men det känns lite overkill för en kjol, får tvätta för hand i badkaret. Bajsgener som gör att min finmotorik inte alls finns.

Men anyhow, jag lever på hoppet för tillfället. Jag har ca nada kvar att leva för resten av månaden, visst jag har betalat allt jag ska men ändå. Fick ju lägga ca 2000 kr på det där körkortet med resa, uppkörning och tillverkning. Men det ska la gå det med, ska ju inte göra något som kostar pengar ändå. Förhoppningsvis. Jag har blivit lovad en BH av mamma så jag hoppas att jag även kan snylta till mig en ny kjol. Mina börjar bli ganska så urtvättade och det känns som om det är dags för det. Jag kanske till och med ska hitta en ny modell att ha, så jag inte har 14 st likadana.

Hej hopp, gummisnopp

Dumma dumma ICA

Jag tog min första tur med bilen helt själv igår morse ner till ICA Ljura för att köpa nybakat bröd, tror ni de har det? Icke sa Nicke, inget varmt, nybakat och gottis bröd till Lisas frukost på en söndagmorgon. Nehe ne, tänkte jag och brummade ut till Hageby för att kolla vad som fanns där. Så jag parkerar och går mot dörren där jag ser 2 tanter och 1 gubbe stå och vänta. Då gick det upp ett litet ljus för mig: Dom har inte öppnat än! Kollade klockan och den visade troget att tiden var 9.45. Palla stå och vänta i en kvart för nybakat bröd, jag skyller hellre på bajsICA som inte fattar att jag IBLAND masar mig ut för ha en mysig frukost men dom bara pissar på mina söndagsromantiska frukostar.



Anyhow så gjorde jag gröt istället och gjorde värsta fräsiga smörgåsarna till mig och Herr J med det sista av ishavssalladen, grönsallad och champinjoner. Sen mösade vi ett jädra tag, jag i soffan framför tv:n och Herr J i sängen med datorn.

Sen blev lilla jag så uttråkad som bara jag kan och gick och böka på Herr J för att få igång honom, så jag peta in hans tuttevårta och då sa han pling plong. Jag trodde jag skulle dö av skratt, hej vi har humor, sen blev det en liten tuttestund och asgarv. Sen bestämde vi oss för att åka till Tropicariumet i Kolmården och kolla på fräsiga djuren. Ganska kul och läskigt på en och samma gång, "klappade" på riktigt slemmiga rockor också och ville känna på en såndär blåsfisk med taggar som också fanns där men vågade inte.





En albinogroda som tydligen var framavlad för att kunna ta ett högre pris för dom i djuraffärer.

Idag

kan bara hela världen gå och hänga sig. Jag kickar ass så det är bäst att se upp.

Har äntligen fått nervösiteten under styr och lyckas ta mitt förbannade körkort. JAG HAR KÖRKORT! Det satt fan mig långt inne och det har varit dyrt, jobbigt och riktigt jävla sugit faktiskt. Men nu har jag det där lilla beviset och får som alla andra trevliga svenssons köra bil utan skylt och utan mamma och pappa.
Jävligt skönt för det var nu eller aldrig, klarade ju teoriprovet så det var bara giltigt t.o.m. 13 maj men det är ju skitsamma för jag klarade det idag och slapp alla andra extrautgifter som skulle ha blivit annars. WOHO!

Nu kan jag fan med gott jävla samvete gå och köpa den där kjolen på Indiska, det är jag fan värd. Sen ska jag snylta till mig en kalasfylla i morgon! Eller aa, Herr J köpte ju en flaska tequila när han var iväg så det kanske inte behövs snyltas.

I'm the queen of the world! Eller aa, jag kan ju önska. Nu är det bara den där bajstentan kvar imorgon att klara men det känns som en finished deal. Iaf just nu, men vi får väl se hur det går.

Har fått mitt sommarschema också och det verkar helt okej, chefen har missat typ 4 veckor jag kan jobba men bästa Eva:n i världen fixar det. We all love Eva, det är nästan så att jag önska att hon var min mamma. Trots att min mamma är den bästa mamman i världen. Hon är bästa mamman i världen åt ganska många som inte är mina biologiska syskon faktiskt. Och med tanke på det så ska jag faktiskt "få ett till syskon" nästa vecka. Mamma och pappa har skaffat fosterbarn som flyttar in nästa helg, det är jävligt tufft faktiskt och jag är såpass nyfiken på han så jag ska hem igen och klämma känna på han. En 12-årig lillebror från ingenstans är det inte alla som får. Jag ska bli bästa storasystern i världen, eller något. Nej men det ska faktiskt bli spännande och jädrigt konstigt på samma gång.


Fan, livet rullar sakta men säkert på utan att man tänker på det. Det är inte så jädra bra att ta en dag i taget för helt plötsligt så är man fan död utan att ha gjort något. Dött och bara levt vardag, en hel livstid av vardag. Nej, det vill jag minsann inte. Här ska det inte tas en dag i taget, här ska det levas i veckor för att sen ebba ut i vardagen mellan varven.

Lugn i stormen

Mitt hat mot LiU har för tillfället lagt sig.

Just nu njuter jag av upptäckten av att man kan surfa på Swebus-bussarna! Woho, det lär bli en lite trevligare resa hem imorgon. Jag har dock ont i rumpan men jag ska få träffa mamma, pappa och lillebror så det gör inget :)

Jag vet inte varför men jag trivs allra bäst när jag är påväg någonstans och själv. Det är då jag är som lugnast och på ett vis lyckligast. Det är nog tryggheten av att kunna sitta i sina egna tankar, inte behöva bry sig om något och bara vara. Se Sveriges fara förbi utanför rutan, se hur landskapet förändras genom de olika landskapen. Jag har aldrig trott på det förrut men nu vet jag att det är faktiskt skilland på hur de olika svenska landskapen ser ut. Det är rätt häftigt att se.

Mellan sömn, plugg och tankar (bloggande) har jag även hunnit med att läsa Marcus Birros Svarta vykort. Han har en sån jädra berättarteknik och jag mår lite dåligt över att jag inte har lyssnat till min inre vilja tidigare och läst något av hans verk. Det lär ju bli mitt nästa projekt att avverka några av hans texter och dikter m.m. Jag fattar inte varför jag inte läser de böcker jag får för mig att läsa när jag får för mig det. Min intiution när det gäller böcker är nästan lite läskigt bra, jag tror det har hänt typ 2 gånger jag har valt ut en bok att läsa som har varit dålig. Och då ska jag kanske tillägga att jag när jag kommer in i de stimmen läser ungefär 1 bok i veckan. Det är så skönt att bara kasta sig in i litteraturens värld och slippa den egna och verkliga världen för ett tag.

Nej, jag är glad över att sommaren kommer så man kan ligga och sola och bara sluka bok efter bok. Jag blir fan varm i hjärtat på riktigt av att läsa böcker.

Varm i hjärtat är ett uttryck som jag aldrig har förstått, det har alltid varit ett "vuxenuttryck" för mig. Men nu, den senaste tiden har jag fått uppleva innebörden av att bli varm i hjärtat. Man kan bli så vansinnigt lycklig för stunden bara över en sådan sak som att cykla. Det har blivit min nya fröjd, jag älskar verkligen att cykla. Sådär fort så man kommer lagom fort fram men ändå såpass långsamt att man kan njuta av livet och inte dör av ansträgning. Det allra mest underbara är fan att cykla i solnedgången. Det är nog det bästa på hela dagen, solnedgången. Den är så jädra vacker.

Nu är jag snart i mammas trygga armar igen om än för en flyktig stund.

Linköpings Universitet

Ni kan suga min feta. Ni är den sämsta organisation i Sveriges avlånga land.

Det finns fan inget ni kan göra rätt, ni gör allt för att få människor att må skit, kugga tentor och i slutändan ta livet av sig. Kanske inte fyskiskt ta livet av sig men åtminstonde psykiskt. Jag kommer fan bli dum i huvet och riktigt jävla skadad av att gå den här utbildningen.

Jag HATAR LiU! DÖD DÖD DÖD!

Gång på gång på gång så planerar ni eller snarare inte planerar så att utgångspunkten för studenterna ska vara så dåliga som möjligt. Visst jag har mig själv att skylla och visst det är mitt ansvar bla bla bla om allt som det innebär att plugga på ett universitet men hur kan man ge en student resultatet på en omtenta dagen innan man ska göra en annan tenta?
Snacka om dåliga förutsättningar, jag kan inte prata för alla andra men för mig själv så mår jag inte speciellt bra efter ha misslyckat på en tenta. Hur bra är det då när självförtroendet, motivationen och orken är i botten gå för att göra en ny tenta?

BAJS HELVETE! Jag vill ha tillbaka mitt liv, min ork, min livsglädje och mitt humör.