Något kan jag allt

Jaha, nu har det hänt. Första gången som jag klarade en tenta på första försöket, det är alltid något att fira. Usch och fy vad skönt att det gick vägen! Nu är det bara att ta tag i resten av all skit som står upp i halsen. Det är iof skönt att vara ute på VFU så man slipper sitta och uggla i en föreläsningssal men jag känner som så här: fy fan vad skönt det kommer bli att börja jobba. Jag pallar snart inte med det här, jag vill bara bli klar så man slipper eländet.

Det känns så meningslöst med vissa saker. Som att man ska skriva rapporter och sånt, alltså jag kommer inte skriva några vetenskapliga rapporter i mitt arbte, jag kommer heller inte skriva en C/D uppsats heller. Skulle jag vilja hålla på med sånt skulle jag ju inte välja att ha ett "praktiskt" arbete. Inte för att jag anser att det är så praktiskt nu när jag vart ute på VFU men det är ju en annan sak. Man sitter fan mer framför datorn och dokumenterar än att träffa patienter. Det är ganska så sugit faktiskt, men vad ska man göra åt det?

Anyhow, nu ska jag leta forskning om ett ämne som det inte finns någon forskning i. Jävligt lyckat, heja mig!

Jo

Livet blir nog inte så jädra mycket bättre. Just nu sitter jag och slötittar på Gilbert Grape, en underbar film som jag inte kan njuta av eftersom jag inte är i rätt sinnesstämmning. Egentligen ska jag ju plugga till den medicinskt vetenskapliga tentan 12:e december men det går ju inte för sig. Först måste jag äta upp resterna av tacosen som blev över från igår, sen måste jag ju äta tortillachips med ostdip och efter det måste jag ju också kolla på tv eller någon film, det vorde ju hemskt att göra något vettigt när jag är hemma själv och har all möjlighet till att göra något vettigt.
Men som sagt så går ju inte det för jag måste njuta av att vara ensam och skulle han varit hemma så skulle det ju inte gå att plugga heller för då måste jag umgås med honom. Ja, det är tur att man inte har ursäkter till allt här i livet.

Nej, nu ska jag kolsyra lite vatten så jag har något att dricka i kväll.

P.S. Rinnsnuva är kul! D.S.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Fy fasen för mig själv säger jag bara. Min VFU har börjat idag, jag är på Hageby Vårdcentral vilket passar mig bra. Det tar 10 min att gå, det är skönt. Men hursomhelst, idag så skulle jag gå till Apoteket i Hageby Centrum för att köpa Descutan till J som ska cutta i armen i morgon.
Så jag går från VC till centrum, tar typ 5-10 min, tar den där descutanen och ställer mig i kassan och börjar leta efter plånboken. Nehe, den är kvar på VC så det var ju bara att knalla bort till VC för att hämta den, gå tillbaka till Apoteket och sen gå hem vilket betyder att jag går förbi VC eftersom Hageby Centrum ligger på andra sidan VC hemifrån.
Det tog typ en timme från att jag slutade tills att jag var hemma. Jag blir så trött på mig själv. Usch och fy.

Men idag ska jag träna, fast att jag har ont i halsen igen så kanske bara ska yoga. Vi får se.

Det är jävligt kul att det inte fungerar normalt att skriva ett inlägg!

Det kanske kan bli en bra dag ändå

Dagen började skit och har varit skit fram tills nu. Alltså det finns människor som är så roliga. Det här är inte för att förringa eller trycka ner någon men jag tycker det är så komiskt. Jag har haft en msnkonversation om "slamperi". Enligt denne så kallade "anonyme Anton" så är jag typ Sveriges slampa no 1.

”Anonyme Anton” säger:

haha typ

jag har en ny tjej på g

men usch

hon har slampat sig en gång o jag kan inte få ur det ur hjärnan så vettefan om hon duger

Lisa säger:

slampat sig?

”Anonyme Anton” säger:

ja

hon låg med nån hon inte var kär i när hon var skitfull

Lisa säger:

HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH

”Anonyme Anton” säger:

o jag tycker att det är skitäckligt o vettefan om jag kan tycka om henne då. Hatar all form av slamperi.

Lisa säger:

är det att slampa sig är jag och alla (både män och kvinnor) jag känner slampor

”Anonyme Anton” säger:

okej

jag ligger iaf inte med sånna jag inte är kär i

o hatar kvinnor som gör det

därför vet jag inte hur jag ska göra med henne

Lisa säger:

lycka till med att hitta någon som ALDRIG har legat med någon dom inte var kära i

”Anonyme Anton” säger:

det har jag

Lisa säger:

vad du tror ja, enda risken för det är ju typ att hitta en oskuld

”Anonyme Anton” säger:

jag har själv inte legat med tjejer jag inte varit kär i så

Lisa säger:

ne, men du är ju typ den enda i sverige, du och mormonerna

”Anonyme Anton” säger:

nepp

så vet jag att det inte är, alla är inte som du vetdu, folk anser olika saker

Lisa säger:

jo, det är klart det, det vet jag med men alltså det finns jädrigt få människor som enbart ligger med folk de är kära i

det är väl klart att de finns men de är ju helt klart en minoritet

”Anonyme Anton” säger:

jo jag vet det

men jag gillar inte sånna som sagt.

tycker dom är äckliga

Hur som helst var det här dagens räddning. Det är som om personen ifråga är född i ett annat århundrande eller så är det kanske möjligtvis jag som har en helt förstörd bild av sex. Men jag anser faktiskt inte att det är all that important. Det är en fysisk sak som är bättre på ett plan när man gör det med någon man tycker om men det spelar ingen roll faktiskt.

Nu blir jag bara trött på riktigt!

Fastna i Mammas pojkar, herregud säger jag bara. För det första så blir inte en dokusåpa som man kopierar direkt från USA bra i Sverige. Det som funkar där funkar inte här i 9 av 10 fall. Hur är man funtad när man går med på att åka iväg någonstans och dejta 3 män när deras mammor är med. Hur tänker man? Räcker det inte med att träffa föräldrarna när börjar bli seriöst?

Hursomhave så var det inte därför jag började skriva denna dagen. Jag är sjukt trött och jag har en bok som jag måste läsa ut. Jag måste läsa den eminenta boken Medicinsk teknik för sjuksköterskor. Lucky me! Jag vill inte ha tenta på måndag, men förhoppningsvis kan det vara den första tentan någonsin på den här utbildningen som jag klarar på första gången. Förhoppningsvis så kan man kanske klara det, mitt mål är att göra det. Men jag har upptäckt att jag har den tron om att det är något annat som gör att jag klarar det eller inte. Det är liksom som om det inte är min insats som bestämmer utan att det är hur examinatorn känner sig när han/hon rättar. Och så är det ju inte, pluggar jag och gör det jag ska så kommer jag klara det.

Men det är väl mitt problem som jag måste styra upp snart. Relativt snart också.
Men puss på mig.

Självdiciplin?

Hur gör man? Hur gör man för att inte börja surfa in på alla communities, festival-kläd-och allmän-tjafs hemsidor när man egentligen bara ska kolla på Folkhälsoinstitutets hemsida? Kan någon förklara för mig hur man hindrar sig själv?

Dessutom har jag och Elin nu bestämt oss för att ha en positiv syn på livet. Jag misslyckades katastrofalt redan första dagen men att i riktig tonårsmanér ligga och kräla på livets botten och bara vilja dö. Hej, jag har ett ostabilt psyke! Men jag skyller det på att jag fortfarande inte kommit ur puberteten, jag har rätt till att vara omogen, ostabil och jävlig ett tag till.

Hursomhave så ska jag alltså snart hasa iväg till skolan för att öva på momenten som vi gjort under terminen, har ju tenta på ett utav dem på måndag. Lusten för att gå till skolan är ungerfär minus 380, jag känner inte mig manad för fem öre för att jag tycker inte att jag behöver det men jag vet att om jag skulle kugga skulle jag hata mis själv för att jag inte tränade innan. Men å andra sidan har jag inte klarat en enda tenta på första försöket hittillls så varför skulle jag göra det med denna tentan? Det finns ju liksom inte en chans för det heller så det är egentligen lika bra att stanna hemma. Och där var det positiva tänkandet ja!

Nej, nu ska jag gå och vara positiv någon annanstans. Typ i skolan.
Hej hopp!

GE MIG MOTIVATION! NU!!
Det finns fan ingen ork eller lust till någonting längre. Ju mer jag lever ju mer blir mitt liv en av Winnerbäcks låtar. Dyster, tragiskt och bara miserabelt fast på sitt sätt helt genialiskt. Fast i mitt fall kanske ganska så lite genialiskt utan mest dystert, tragiskt och miserabelt.

Död

Ja, det kommer aldrig gå

Nu när jag väl har kommit igång med träningen och lyckats gå ner typ ett halvt kilo eller något så tror man ju att man har världens grymmaste ämnesomsättning och att jag kan äta vad jag vill. Som denna helgen t.ex. först så börjar jag med att dricka massa alkohol för det är så bra för kroppen, sen så delar jag och Herr J på en kebabrulle typ 2 min innan vi lägger oss. Och som om det inte hade vart nog så väljer vi att äta pizza, 2 olika typer av chips med dip och en centerrulle dagen efter. Bra taktik Lisa, smart drag. Men om man ska vara lite positiv så kan man ju se det såhär, jag hade ju ätit det oavsett så nu när jag tränar så är det väl lite mer förlåtligt. Men det är inte så smart att göra typ allt man kan för att förstöra de små små resultat man iaf själv ser även om ingen annan gör det. Det är ju trots allt för mig själv jag tränar, tro't eller ej.

Men nu ska jag vara nyttig och plugga lite innan vi ska ha färdighetsträning. För jag är så jävla bra egentligen.