Nu igen

Snart är det dags att mösa iväg till skolan och gå på upprop. Sen sätter det igång igen.

Just idag känns livet ganska drägligt och möjligt att vilja delta i. Jag är verkligen en riktig jävla gnällspik egentligen. Jag fattar inte hur Herr J pallar med mig och uppepå det vara snäll och försöka få mig på bra humör. Men det är en av de sakerna som gör han till den han är. Jag kanske ska ta tag i mig själv och bli en normal människa så han orkar med mig. Det hade blivit jädrigt jobbigt om han inte gjorde det, menar jag. Ett liv utan honom känns ganska avlägset och främmande så det är väl bäst att se till att det fortsätter så.

Ja, som sagt problem finns till för att man ska lösa dem. Tur att vi är två, älskling!

Och det lär inte bli bättre

Så som det är nu så kommer det aldrig bli bättre. Det känns underbart att börja en ny termin, en ny period och ett nytt kapitel med att vara det bittraste som finns på denna jord. Ja, jag tycker om att trycka ner mig själv i botten och inte ta mig upp. Jag älskar att ligga och kräla i min egen skit och bidra med ny skit att kräla i. Jag verkligen älskar att få alla mina kära att inte vilja vara i min närhet.

Men det bästa utav allt, det är att det inte funkar. Fasaden är genomskinlig och mörkret tränger sig längre in.

Idag

Idag är den där dagen man önskade man aldrig fick vara med om. Inte riktigt kanske men just här och nu känns det så. Det blir inte bättre heller ju längre dagen går. Jag pallar inte med mer skit nu, jag har inte orken för att vara Lisa. Jag vill bara ligga på golvet i en stor jävla hög och gråta, skrika, spy, svära och sen skrika lite mer.
Visst det har egentligen inte hänt något, inte idag i alla fall men det är just idag droppen kom som fick bägaren att rinna över.

Att vara tjock och värdelös är fan jobbigt som det är men att vara tjock, värdelös, fattig och oförstådd är fan ännu värre. Jag vet att jag får skylla mig själv att jag är tjock eftersom jag bara äter onyttigt och inte rör mig men jag kan fan inte hjälpa att vissa personer som man nästan är beroende av att de förstår, inte förstår. Det är fan inte svårt när jag pratar klart och tydligt och säger som det är men personen i fråga antingen väljer att ignorera det eller tycker att det inte ens är värt att kommentera. Vilket det än är så känner jag just nu (och hela dagen) att den personen bara kan dra åt helvete. Men i det långa loppet håller inte det heller. Jag fattar inte och jag vill inte mer, hur kan något så lätt vara så svårt?
Vem är det som bestämmer att vissa glider på bananskal och andra ska stå i skiten? Denna varelse/människa/sak vill jag fan göra upp med och ge en ordentlig jävla omgång. För så här ska det inte vara, det är fan inte okej.

En vecka till

Nu är det en vecka kvar på min fridfulla (läs sönderjobbade och kaotiska) sommar hemma hos mamma och pappa i Göteborg. På fredag kommer J och Låvis för att i all hast kasta sig iväg till spelning på Musikens hus med bla Last Resort på scen. Sen på lördagen ska jag upp och fixa inför släktkalas, ha släktkalas och sedan iväg på burlesque-fest med Låvis och Malin. Det är fan lätt sommarens höjdpunkt. Jag längtar! Jag längtar till och med så mycket att jag ska fixa frisyr och matcha kläder och så i morgon för att ta vara på min lediga dag.


På måndag 31:e är det då dags att börja en ny termin och upprop kl 13.00. Det är skönt för det betyder att jag får sovmorgon när J måste upp 6.25, moahaha!

Det var vad jag ser fram emot och när jag fått ur mig det kan jag ju ta och få ur mig hur eländig idag har varit.

Först var jag tvungen att gå upp 6.00! Hallå, det är tidigt för en trött nygammal tant. Sen när jag kommer till jobbet så är det ju självklart den personen som jag verkligen inte klarar av som är där och vi ska gå upp ooch ge mediciner. Det tar typ 15-20 min och på dessa minuter har kvinnan lyckats förstöra min dag och göra mig trött på livet. Sen så är som sagt min dag förstörd och som salt i såren fylls på med arbetskamrater som inte står på min tycka-om-lista. Även om jag inte har något emot dom i vanliga fall så blir de världens irritationsmoment när man inte är på humör. Men som tur var fick jag gå ut och jobba med JS som är normal och vettig iaf. Vilket slutade med att vi båda spydde galla hela dagen och var som vi är, gillar när man kan vara det med arbetskamrater och inte behöver ha på sig "arbetsmasken".
Sen när jag kom hem hade mamma lagat mat så det åts sen gick jag ner och la mig på soffan och sov de närmaste tre timmarna för att vakna igen vid 8 och sätta mig här. Det är vad jag kallar en produktiv dag.

Puss på mig

Då var man tant

Nu var den dagen här, dagen då man fyllde 20 år. Det känns inte bra för kommande år att jag vaknar med värk i ländryggen som får mig att sitta stilla hela dagen.

Men hur dålig jag än känner mig nu så var gårdagen helt underbar om men bortser från att män är imbacilla varelser som borde sättas i karantän. Det var som vanligt Svea som blev kvällens vattenhål eftersom Rosén var så smart och la in ett club 2 fingers på denna dag. Jag blev i vanlig ordning full och tog poserkort på mig själv på toan för att visa omvärlden hur jävla eminent jag är.

Men nu ska jag försöka få min rygg att samarbeta och hasa bort till sängen och dö lite grann.

Min dag

På söndag är det bara min dag :)
Jag tror knappast att den kommer bli märkvärdig men den är fortfarande min dag. På söndag den 16e augusti kl 18.08 var det exakt 20 år sedan mina ögon såg världen och jag skrek för första gången. Det är sjukt när man tänker på allt egentligen, när man tänker på vad man har hunnit med och upplevt på de här åren. När man tänker på allt man upplevt kan man knappast låta bli att tänka på allt man kommer uppleva. Förhoppningsvis kommer jag leva runt 60 år till och om jag ska uppleva lika mycket saker under de åren så kommer min hjärna vara en bomb med information som bara väntar på att expodera.

Fast som sig bör när man är vuxen och sådär så blir det inte kalas förrän om 2 veckor. Lördagen den 29e aug smäller det till med släktkalas hemma hos mamma. Det är ganska skönt så man slipper stå och böka med det själv menar jag, utan att mamma får ta hand om det eftersom jag lär vara bakfull och jävlig.

Seden är ju att man ska önska sig saker till sin födelsedag men jag har inte den blekaste. Det är väl som vanligt pengar som behövs till alla möjliga äventyr. Men det närmaste äventyret är väl att göra i ordning sovrummet så att det blir vettigt och man slipper leka någon bergsbestigare när man ska gå och lägga sig.

Ne, men annars så skulle man ju kunna önska sig en normal aptit, dunderhjärna så man slipper plugga, några miljoner så man slipper plugga, en kropp som en tennisspelare och en personlig skräddare som betalar mig för att få sy mina grejer.

Men annars så är det lugna puckar med att bli gammal tant. Det är faktiskt mer oroande att Herr J fyller 30 om några år, det är där min åldersnoja har vart. På hur gammal herr J är och inte hur gammal jag är.

Det var det

Nu är man hemkommen från Blackpool och det jävla skitlandet Storbritannien. Jag älskar Rebellion och hela det arrangemanget men UK borde bara ta och skjuta sig. Usch och fy och blä. Jag säger bara att det är tur att man åker dit så sällan att man glömmer av hur jävligt det är mellan gångerna.
Hursomhelst så var festivalen toppen toppen.
Tisdagen slappades det, onsdagen började lungt och avslutades med en trevlig fylla. Torsdag var också slapp sen drog man till festivalen och hängde. Fredagen blev både jag och J sjuka men jag blev bättre redan på kvällen medan J fortfarande håller på att driva mig till vansinne med sina jävla meshostningar och fjanterier. Usch för män som mesar! Hursomhelst så var det en nykter festival bortsett från onsdagen.

Nu sitter jag här och har pluggat lite. Ska fortsätta snart, har ju tenta på fredag :(

Men på lördag smäller det. Då ska det firas att jag fyller 20 på söndag!