fredag, augusti 27, 2010

Fuck off and die...

du är för ful för mig och din morsa går för en hundring!

Allvarligt talat, jag tror verkligen inte att ens Hitler hatade judar så mycket som jag hatar den där jävla fittan. Kan du inte bara hålla din käft, vad har du någonsin åstadkommit med? Förutom att bli dumpad? Ha?! Helvete!
Om man fick döda en människa var här i livet så hade det där jävla kötthuvet inte haft det lätt kan jag säga. Skulle tortera fanskapet ala chinese style! Långsamt över typ 2 veckor skulle jag sakta men säkert ta död på en. GAAAAH!

FUCK OFF AND DIE!

Det tragiska i det hela är egentligen att jag skriver om en, det är nog det värsta. Faktiskt. Jag vill kunna bara stänga av dig men du letar dig in genom min jävla Berlinmur som en äcklig mus och gör mig rasande!

onsdag, augusti 18, 2010

Ovisshetens höst

Den börjar närma sig med stormsteg. Vad ska det bli av mig?
Som vanligt krånglar Liu och jag kommer inte få reda på hur min tenta gick förrän terminen har börjat. Vilket betyder att jag behöver gå på uppropet och kanske gå 2 dagar innan jag får sluta IGEN. Sen har jag ju sökt en utbildning i Trollhättan för säkerhets skull som börjar samma dag. Frågan är om jag verkligen vill gå den utbildningen och om jag verkligen vill tillbaka till Trollhättan.
Problemet i det hela är ju som sagt att jag i så fall behöver vara på två ställen samtidigt. Kan bli lite knivigt så att säga. Så jag måste ringa till Högskolan Väst och säga att jag inte kan vara i Trollhättan förrän tidigast 1 september. Går de inte med på det måste jag åka dit ner och gå på det uppropet och säga att jag inte kan vara med på uppropet här i Knorren. Fasen vilket åkande det kan bli.
Ett annat alternativ är att jag chillaxar denna terminen och tänker på vad jag vill göra med mitt liv i stället för hoppa runt, vela och slösa bort mitt liv.

Men jag vet inte, kan inte bara någon stiga in och bestämma åt mig? Jag är inte bra på att fatta stora beslut själv, jag är inte så självständig som jag vill påskina. Jag trivs bäst när jag får direktiv och vet vad som ska göras. Kan jag inte bara få vara gammal och grå och ha levt färdigt mitt liv?

lördag, augusti 14, 2010

"Semester"

Nu har årets semester blåst föbi som ett skott. Det var en toppenvecka i Blackpool men som vanligt går allt för fort. Nu är jag tillbaka på Sjuk- och Hemvårdsteamet och rullar in degen så att säga. Ovisshetens höst närmar sig med stormsteg och enligt namnet har jag inte en enda susning om vad jag ska göra med mitt liv. Gjorde MED1 tentan idag för absolut sista gången, kanske blir det en fortsättning eller ett avslutat kapitel med sjuksköterskeriet. Nystart i Trollhättan med en magister i psykisk omvårdnad? En höst i arbetslöshetens famn i väntan på ett tecken från ovan om vad jag ska göra med mitt liv?

Ja, det är mycket som rullar runt i den annars så tomma skallen. Vad göra, vad göra?

söndag, augusti 01, 2010

Give me a break

Jag mår bra, egentligen. Bara inte just nu.
Det är som vanligt allt på en och samma gång och inte enbart för mig utan även för folk i ens närhet så man inte orkar med att vara den där bästa vännen som man vill vara.

Hursomhelst, jag har en skitvecka. Började med att ha en dålig dag som sen bara urartade. Följdes av ytterligare en dålig dag och sen fick jag en finne i pannan som är lika stor som typ Luxemburg. Sen efter det så tyckte jag att jag skulle fixa till mitt hår innan jag åker till Blackpool. Lite festivafin, men tydligen var inte mitt hår med på den biten eftersom det gick skepprätt åt helvete och jag är tvungen att klippa av hela skiten. Jag som var så nära på att bli klar, jag hade ju nästan lyckats få det precis som jag ville. Men nu är det bara att börja om, och alltså, det är bara hår men det har fan tagit typ 3 år att få det nästan perfekt och så är jag tillbaka på ruta 1. Det är det som suger mest.
Sen för att inte tala om mitt kroppsliga förfall, vill inte se åbäket längre. Och dessutom verkar inte mina fina plåster funka eller, där var det 300 spänn i sjön.

Sen är det allt annat i livet, eller snarare om jag kommer ha ett liv. Jag vet varken in eller ut, bak eller fram. Vad ska jag göra egentligen?

Och ovanpå allt det här så börjar pappa bli dement på riktigt, det har liksom lämnat stadiet att vara charmigt och en del av honom och bara blivit uppenbart att han håller på att tappa minnet.

Och min sista natt på typ 2 veckor har börjat med att helvetet släppts löst. Har redan fått 12 larm och det innan klockan slog 00.30. Hur kul känns det när jag var gråtfärdig redan innan jag började jobba?

Det är lite för mycket just nu bara. Men jag mår bra, egentligen.

P.S. Jag har blivit förkyld också. D.S.