Jag mår bra, egentligen. Bara inte just nu.
Det är som vanligt allt på en och samma gång och inte enbart för mig utan även för folk i ens närhet så man inte orkar med att vara den där bästa vännen som man vill vara.
Hursomhelst, jag har en skitvecka. Började med att ha en dålig dag som sen bara urartade. Följdes av ytterligare en dålig dag och sen fick jag en finne i pannan som är lika stor som typ Luxemburg. Sen efter det så tyckte jag att jag skulle fixa till mitt hår innan jag åker till Blackpool. Lite festivafin, men tydligen var inte mitt hår med på den biten eftersom det gick skepprätt åt helvete och jag är tvungen att klippa av hela skiten. Jag som var så nära på att bli klar, jag hade ju nästan lyckats få det precis som jag ville. Men nu är det bara att börja om, och alltså, det är bara hår men det har fan tagit typ 3 år att få det nästan perfekt och så är jag tillbaka på ruta 1. Det är det som suger mest.
Sen för att inte tala om mitt kroppsliga förfall, vill inte se åbäket längre. Och dessutom verkar inte mina fina plåster funka eller, där var det 300 spänn i sjön.
Sen är det allt annat i livet, eller snarare om jag kommer ha ett liv. Jag vet varken in eller ut, bak eller fram. Vad ska jag göra egentligen?
Och ovanpå allt det här så börjar pappa bli dement på riktigt, det har liksom lämnat stadiet att vara charmigt och en del av honom och bara blivit uppenbart att han håller på att tappa minnet.
Och min sista natt på typ 2 veckor har börjat med att helvetet släppts löst. Har redan fått 12 larm och det innan klockan slog 00.30. Hur kul känns det när jag var gråtfärdig redan innan jag började jobba?
Det är lite för mycket just nu bara. Men jag mår bra, egentligen.
P.S. Jag har blivit förkyld också. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar