Jag orkar inte plugga, jag orkar inte hålla motivationen uppe längre. Nu börjar gamla negativa, bittra otränade Lisa ta över mer och mer för varje stund som går. Jag var ju på god väg att bli av med henne med det var uppenbarligen inte meningen. Just nu så tränar jag inte, jag pluggar inte, jag bidrar inte, jag bara parasitar mig. På allt och alla.
Som grädde på moset i mitt nedåtgående humör så kollar man på Extreme home makeover och självklart är det någon som har cancer och inte ens är hemma när dom kommer för att människan ligger på sjukhus. Alla normala människor borde ju reagera på det att man är glad för att man är frisk men inte jag, frågan är bara när jag får min cancerdiagnos. Jag kommer ju få någon dödlig diagnos, det är ju bara en tidsfråga. Jag vet det, jag känner det på mig att det är mitt öde, eller vad man ska kalla det, här i livet.
Ja, det är tenta om typ en vecka men jag kan ju skita i allt och bara sitta och må dåligt fram tills dess. Jag har hört att det är ett recept på framgång. Kanske ska lägga mig i fosterställning och gråta lite också. Det sägs ju att man mår bra av att visa lite känslor så får väl göra det här i min ensamhet så ingen ser mig. Skulle ju liksom vara dumt att visa sig svag inför någon.
Pressure drop, pressure is gonna drop on you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar