Nu har jag snart nått ett nytt lågt. Jag orkar fortfarande inte plugga och skjuta upp saker är mitt domän, det finns ingen som är så bra på det som jag är!
Men i alla fall så börjar jag blil orolig, jag börjar bli rastlös och få den där "hejvadgörjagmedmittlivochjagmåstebrytamönstret"-känslan. Love it liksom. Det sjuka är ju att jag tycker att livet är ganska skönt men det verkar som mitt undermedvetena inte vill dela den uppfattningen, det typ skriker "ÄR DET HÄR ALLT?" men det löser sig som det alltid gör.
Nu jävlar i havet ska det ätas och nu ska det inte ätas någon kaninmat för idag ska det nog bli pasta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar